FULLTEXT01

I Text 1 åberopas vissa krav som oavvisliga om förändring och utveckling skaäga rum. Beaktande av, som det uttrycks: arbetsplatsens inre liv [2] anförs vara enavgörande utvecklingsnyckel [2] och dialog [3] görs till en annan. En dialogpartner[7]antas dessutom vara nödvändig för att lärande och därmed utveckling [8] skablomstra, vilket ger en version av något otillräckligt i behov av hjälp. Samtidigtunderförstår uttryck som dialog[3] och dialogpartner [7] samverkan på jämställdbasis.Text 11 Utvecklingsnycklar [rubrik i originaltext]2 Arbetsplatsens inre liv verkar vara en avgörande utvecklingsnyckel och3 utgångspunkt för förbättringsarbetet.[…] Dialog är ett centralt redskap i4 utvecklingsarbete. På arbetsplatsen måste man samtala om och diskutera det5 man vill förändra och utveckla. Därom tycks ”utvecklingsagenter” vara ense.6 Men det räcker inte med ”interna samtal”, utan man behöver också någon som7 kommer utifrån, en dialogpartner. Det är när perspektiv möts och bryts som8 lärande och därmed utveckling blomstrar. 117Text 2 bildar en form av uteslutande retorik som gör gällande att om inte vissaklart definierade åtgärder vidtas – det vill säga utan en kompetetensutveckling av dettaslag [7] kommer något obehagligt, regredierat och nästan omänskligt att bestå.Som botemedel på denna patologiska situation, redan på förhand definieradsom förvriden, förutsätts en alldeles bestämd form av kompetensutveckling,definierad a priori som den enda rätta.Text 21 En mer decentraliserad skola förutsätter således att det finns skolpersonal med2 vilja och kompetens att på elevernas och pedagogikens villkor nyttja det ökade3 utrymme som styrningen genom mål och ramregler öppnar för. Denna4 kompetensutveckling bör rimligen vara/bli en naturlig del av lärares5 grundutbildning . I annat fall kommer viktiga förutsättningar att saknas för att6 nyttja handlingsutrymmet i förhållande till elevernas behov och lokala7 förutsättningar. Utan en kompetensutveckling av detta slag kommer den i8 skolinstitutionen etablerade värdebasen, som konkret tar sig uttryck i låsta9 rutiner och ett mer eller mindre oreflekterat fasthållande vid traditionella10 handlingsmönster, att förbli den främsta regulatorn av skolans11 verksamhet. 118117 Myndigheten för skolutveckling (2003, s.43)118 Berg (2003b, s.93)135