FULLTEXT01

ostadig, slipprig och porös att man – för att parafrasera Bertrand Russell – intevet när man ska börja skrika… ”(s.112).Vad som även utnyttjas frekvent i den diskursiva praktiken är typiserandebegrepp i form av koder, färdiga att applicera på än den ena än den andra, somenligt den åberopade normen kan tänkas representera de förmodat ickeönskvärda respektive de förmodat önskvärda egenskaps- och uppförandekodernai skolutvecklingshänseende. Uttrycket ”informella ledare” är ettbelysande exempel på det förstnämnda. Uttrycket låter i princip förstå vissapersoner som särskilt belastade med vissa i skolutvecklingshänseende negativaegenskaper, vilka antas utgöra en olägenhet och ett hinder för ”en riktig‟organisering av miljön‟” (Bauman, 1999, s.17). Det går även att tolka som ettbland flera exempel på hur subtilt olika kategorier av smuts konstrueras ochetableras i den diskursiva praktiken. Det vill återigen säga, hur ”[d]en Andrevisar sig vara mångfaldig, möjlig att lokalisera till vilken plats som helst ochföränderlig alltefter omständigheterna”( Bauman 1999, s.27).Den diskursiva praktiken visar ideologiska implikationer även såtillvida attförväntningar uttrycks om att skolutveckling måste bedrivas med solida medel,ett ärligt sinnelag och på uppriktigt sätt. Exempelvis betonas äkthet iambitionen hos dem vilka ägnar sig åt skolutveckling som något principielltavgörande. Vidare proklameras somliga versioner av skola och vissa perspektivpå hur utveckling i skolor kan åstadkommas som långt mer vederhäftiga ochupplysta än andra. Bland annat utmålas skola som något ytterligt komplext ochsom något det omöjligen går att förstå sig på med mindre än att en särskildvisdom om denna komplexitet anammas. En text av Bauman (1999) bedömerjag vara tillämplig även i detta sammanhang. ”Denna omständighet öppnar etthelt nytt område av ovisshet – och skapar ständigt nya krav på‟erfarenhetslärare‟, eller deras tekniska produkter som kan hjälpa till attförstärka, fördjupa eller intensifiera sensationerna” (s.245).Även andra ideologiska implikationer går att utläsa av materialet. Exempelvisförekommer versioner som gör gällande att en förmodat sann beskrivning avtillvaron i skolan, liksom ett förmodat sant medvetande (i underförståddmotsats till falska beskrivningar och ett falskt medvetande), skulle möjliggörafrigörelse och fullödig utveckling för alla. På olika sätt idealiseras förvärvandetav människors fulla potential. Och så här skriver Bauman (1999):Det som skiljer den postmoderna strategin för höjdpunktsupplevelser frånden religiösa är att den inte alls prisar den förutsatta mänskliga156