FULLTEXT01

avseende på vad som antas vara deltagarnas orientering i en studerad socialinteraktion (Schegloff, 1997). Möjligtvis skulle mitt tillvägagångssätt ocksåkunna kritiseras utifrån de utgångspunkter som Billigs (2005) retoriskaargumentationsanalys uppges vila på. Ett syfte med en sådan analys sägs ju varaatt kartlägga bredare ideologiska mönster.Utöver de tidigare anförda, postmodernt orienterade argumenten, såsom att entext kan läsas utanför sitt institutionella sammanhang (Börjesson, Palmblad, &Wahl, 2005), liksom förordandet av ”inventor‟s paralogy” (Lyotard, 1984,s.xxv), samt Wetherells (2005) beskrivning av resultat som något genererat,antar jag Baudrillards radikalt postmoderna hållning. Baudrillard anses haintroducerat en särskilt långtgående innebörd av postmodernism, genom att påolika sätt påstå att gränsdragningar, uppdelningar och dikotomier, såsom mellansant och falskt, original och kopia, objekt och subjekt, skulle vara upphävda(Alvesson & Sköldberg, 2008). Baudrillard (1983) formulerar sig på bland annatföljande sofistikerade sätt:Abstraction today is no longer that of the map, the double, the mirror, orthe concept. Simulation is no longer that of the territory, a referential beingor a substance. It is the generation by models of a real without origin orreality a hyperreal. The territory no longer precedes the map, nor survives it.Henceforth, it is the map that precedes the territory. (1983, ss. 342-343)I någon mån har jag ”lek[t] och experimentera[t] med det empiriska materialet”på just det sätt som Ehn och Löfgren (1982, s.113) uppmuntrar till. Jag harnämligen låtit några utvalda texter av Bauman (1999) ”göra” något med detempiriska materialet och förse det med andra betydelser än det annars skulle hahaft. De utvalda texterna av Bauman (1999) erbjuder, som jag ser det,slagkraftiga metaforer med vars hjälp jag har kunnat artikulera en intrig ochbygga en sorts berättelse, utifrån vad jag har kommit att tolka som ideologiskaimplikationer av skolutveckling som diskursiv praktik.I en rad framställningar sedan slutet av 1980-talet har Bauman på delvis etiskagrunder avvisat båda projekten, det moderna såväl som det postmoderna. I sinkritik hänvisar Bauman (1994) till det moderna projektets gynnande avformalistisk förnuftstro, vilken ofta har förknippats med utveckling ochförbättring, men som enligt honom bland annat möjliggjorde Förintelsen. Dettahar han skrivit om i Auschwitz och det moderna (Bauman, 1994), enligt mångabedömare hans mest inflytelserika bok (Beilharz, 2001; Johansson, 2010).Beilharz (2001) summerar en del av Baumans författarskap med följande47