FULLTEXT01

ofta formulerad som om det gällde en moralisk och samhällelig skyldighet förden enskilda individen att rätta sig efter (Walker, 2009). För att tala medFoucault (1980, 1977/2003) - ett auktoritärt anspråk i det till synesdemokratiska. Fejes (2006) resonemang beträffande det utbredda talet omlivslångt lärande ser ut att även kunna ha bäring på skolutveckling som diskursivpraktik:Today, ‟the others‟ are those who do not participate in lifelong learning.They need to be focused on by adult education through which they canacquire the prerequisities of becoming a part of lifelong learning. ( s.712)Den sortens ideologiska implikation finns det åtskilliga exempel på i min studie.Att visa sig delaktig och hängiven skolutveckling, tycks således vara ettmoraliskt betingat åtagande, en plikt. I vissa avseenden framstår talet omskolutveckling, eller skolutveckling som diskursiv praktik, rentutav som enförkunnelse om att man som personal i skolan måste följa ”den rätta vägen”respektive underkasta sig ”den goda saken”. Det aktiva delaktiga subjektet, detvill säga dygdiga samhällsmedborgaren, blir i ett skolutvecklingssammanhangden rättrogna medarbetaren ställd i kontrast till avvikaren, ”sabotören”, densom enligt logiken misslyckas med att göra bruk av hela sitt mandat, eller på”skolutvecklingska”, av hela sitt ‟frirum‟.Søreides (2007) uttryck ‟narrativ kontroll‟ ger en bra belysning av vad detåtminstone för lärare kan handla om. Søreide menar att lärare underkastas mereller mindre implicita versioner om vad som är önskvärt respektive ickeönskvärt ifråga om egenskaper och attityder i yrkeshänseende. Den såtillvidanarrativa kontrollen tycks många gånger vara mer avgörande än denadministrativa styrningen för lärares upplevelse av arbetet, hävdar hon. Normenför ett idealt yrkessubjekt kontrolleras alltså, givet Søreides synsätt, framför alltnarrativt utifrån hur subjektet eller den önskvärda yrkesidentiteten förhandlasoch skrivs fram i olika policydokument. Cardinis (2006) uttryck ‟akademiskanarrativ‟ syftar på något liknande, nämligen vetenskapligt producerade narrativunder inflytande av samtidens politiska diskurs. Ett inflytande som enligtSäfström (2001) är ömsesidigt. Enligt Cardini (2006) framhålls exempelvispartnerskap för att vara ett överlägset alternativ till såväl hierarkiska system somtill marknadsanpassning. Den sortens argumentation utgör bland annat en delav den skolutvecklingsretorik som har stått i fokus för min analys. Fleraskolforskare framhåller, som jag uppfattar det, just det forskande partnerskapetsfördelar (Berg, 2003a; Lendahls Rosendahl och Rönnerman, 2002; Scherp,2003; Tiller, 1999). När det gäller exempelvis partnerskap menar Cardini (2006),162