FULLTEXT01

svårare att göra enkla gester” (Foucault, 1988b, s.155) när skolutvecklingkommer på tal. En teoretiskt viktig utgångspunkt för hela avhandlingen har förmig nämligen varit Foucaults (1971/1993) uppmuntran till oss att bryta med enevolutionär idé gällande kunskap och att istället ifrågasätta sådant som vi tar förgivet och självklart i vår egen samtid. Foucault uppmuntrar oss till skepticisminte minst då det gäller konstruktioner präglade av frihets- ochmöjlighetsanspråk, eftersom ju auktoritära tendenser och maktanspråk, enligthonom mycket väl kan göra sig gällande i en till synes demokratisk diskurs.Skolutveckling går, anser jag, att betrakta som en sådan till synes demokratiskdiskurs präglad av frihets- och möjlighetsanspråk. Som diskursiv praktikbetraktad visar den sig också ha en rad oförmodade och möjligtvis mindrehedrande implikationer, vilka jag har försökt att peka på.6.2 Skolutveckling och det ideala subjektetBegreppet ”välfärdism” (Hultqvist & Petersson, 1995) påminner om Dahlstedts(2009) benämning ‟avancerad liberalism‟ respektive Walkers (2009) ‟inclusiveliberalism‟. Till sina principer handlar ”välfärdism” om att ”maximera livet”genom att göra anspråk på mesta möjliga potential hos en viss population(Hultqvist & Petersson, 1995). Enligt Hultqvist och Petersson går det att se deaccelererande utvärderingssträvandena vid slutet av förra seklet (1900-talet) somillustrativa exempel på ”välfärdism” och på ett samhälle där ”makten rutinerasoch bosätter sig i alla dessa små beskedliga undersökningar som är så typiskaför vår tid”(1995, s.24). Ett skolforsknings- och skolutvecklingsprojekt på 2000-talet, som det jag själv medverkade i, kan antagligen ses som exempel både på‟avancerad liberalism‟ och ‟inclusive liberalism‟, alltså den styrningsfilosofi somhar gjort sig gällande under de senaste 20-30 åren med kopplingar till både EUdirektivoch olika policytexter inom OECD (Dahlstedt, 2009; Walker, 2009).Förmodligen går även Cardinis (2009) uttryck ”post welfare” att påmotsvarande sätt associera till denna liberala styrningsfilosofi.Det går knappast att ta miste på att det aktiva lokala medborgarskapet, densjälvreglerande, engagerade, ansvarstagande och den i ett livslångt perspektivlärande medborgaren, görs till något av ett ideal även i ett sammanhang somskolutveckling. Såtillvida konstitueras bilden – inte bara av den nyttiga ochrespektabla medborgaren i samhället – utan också av den nyttiga ochrespektabla medarbetaren i skolan. Flera av studiens empiriska texter låter ävenförstå ett slumrande human-, kreativitets- och demokratikapital som liksombara väntar på att befrias, tas i anspråk och nyttiggöras, via någon form av160