FULLTEXT01

arbetet i sådan interaktion och med större uppmärksamhet påargumentationens utformning liksom på bredare argumenterande resurser(Wetherell, 2005). Till skillnad från en konversationsanalys av exempelvisSchegloffs (1997) modell, vilken reducerat uttryckt är inriktad mot deltagarnasorientering och det detaljerade retoriska arbetet, syftar alltså Billigs (2005, 1991,1987) retoriska argumentationsanalys till att med lite bredare drag kartläggaäven ideologiska mönster i så kallade ‟argumenterande praktiker‟ (se längre ner).Det innebär att en analys av sådant slag närmar sig såväl etnometodologi ochkonversationsanalys som Foucault respektive Laclau och Mouffes teoretiskabidrag.Givet mina postmodernt orienterade syften med föreliggande studie, till vilkajag återkommer längre fram, kan emellertid ”mönster” såsom i ”ideologiskamönster” leda tanken fel. För att tydliggöra min fokus i detta sammanhangföredrar jag därför en definition av Bauman (1999), vilken lyder: ”Mönsterexisterar inte i någon annan form än i den fortlöpande och ofrånkomligaförvandlingens process”(s.186). I just det avseendet tycks Baumans formuleringockså överensstämma rätt väl med Laclau och Mouffes (1985/2001) radikalarelationalism liksom med deras sociala postmodernism (Nicholson & Seidman,1995; Wetherell, 1998) och betoningen på ögonblicklighet och föränderlighetsom där går att finna.2.1.5 Ideologianalys – ett fördjupat resonemangMin studie, som jag har valt att benämna ideologianalys, åberopar sig i mycketväsentligt på en reviderad form av ideologianalys, vilken Wetherell och Potter(1992) ger prov på med sin studie Mapping the language of Racism. Discourse andlegitimation of exploitation. 9 Wetherell och Potter (1992) beskriver tillvägagångssätteti sin studie som just eklektiskt och som “a shift from the study ofideology per se to the study of ideological practice and ideological outcomes”(s.70), något jag har valt att tolka som ett förordande av en ideologianalysframför en ideologikritisk analys.Min egen studie, som till sin ansats är konstruktionistisk, syftar till att belysaideologiska implikationer av skolutveckling som diskursiv praktik, snarare änideologi och ideologiska argument som sådana. Implikation är i det härsammanhanget en gångbar term, eftersom den kan utläsas som något9 Wetherell och Potter (1992) beskriver sin studie som en dekonstruerande kartläggning avvetenskapliga och vardagliga orsaksförklaringar till rasismens diskurser i Nya Zeeland.28