Folkesundhed som politik - Aarhus Universitetsforlag

sta hand syftar till att spara pengar utan att erbjuda ett bättre liv“. 49 Og Folkhälsokommittén
skrev i 1999,at „i och med att frihet från sjukdom och ohälsa
är en grundläggande förutsättning för människors möjligheter att forma sina
liv, och inte en investering för samhällets ekonomiska utveckling i första
hand“. 50 Men det generelle mønster var,som i Danmark,at man forventede,
at den økonomiske nytte og de gode liv kunne opnås med samme midler. I
Sverige blev der flere gange brugt en økonomisk metaforik.En skrivelse fra
den borgerlige regering i 1994 hed ligefrem Investera i hälsa – Prioritera för
hälsa. 51 I forbindelse med Folkhälsokommittén benyttedes også investeringsmetaforen.I
dets kommissorium fra 1995 hed det,at:„Insatser för att främja
en god hälsa kan därför ses som en investering för framtiden,en investering
som ger utdelning på flera sätt. För individen genom att år med hälsa och
livskvalitet läggs till livet,för samhället genom att en befolkning som är frisk
och mår bra skapar bättre förutsättningar för välstånd, exempelvis genom
ökad tillväxt, minskad sjukfrånvaro och minskad utslagning från arbetslivet“.
52 I 2002 skrev regeringen,at „insatserna för en bättre folkhälsa bör ingå
som en viktig del i arbetet för en uthållig tillväxt,en god välfärd och ett ekologiskt
hållbart Sverige“. 53 Selv miljømålene ville nu kunne forenes med
folkesundhedspolitikken,eller måske var det snarere sådan,at bæredygtighed
var blevet et så centralt politisk tema, at den kunne begrunde folkesundhedspolitikken.
Folkesundhedsarbejdet skulle således bidrage til et økonomisk stærkt samfund.
Samtidig tog man som sagt afstand fra økonomiske begrundelser for
indsatsen.Her var to forskellige logikker på spil,en økonomisk rationalitet
og en omsorgsfuld,humanistisk tankegang.De to logikker blev ikke eksplicit
konfronteret med hinanden,selv om de kunne være uforenelige. En høj
prioritering,f.eks.af de gamles sundhed,ville være udtryk for omsorg,men
ikke nødvendigvis det,der gav størst økonomisk udbytte.
Begrundelserne for folkesundhedspolitikken afveg ikke meget fra dem,
der blev fremsat i 1930’erne og 1940’erne.I Sverige blev det ofte fremhævet,
at sundheden ikke var et mål i sig selv,men et middel til at opnå andre goder,
frihed,et godt liv,et retfærdigt,humant,demokratisk velfærdssamfund og en
god økonomi. I Danmark blev sundhed formuleret som et mål i sig selv,
men også som et middel til det gode liv og en bedre offentlig økonomi.
Begrundelserne for at tage folkesundhedspolitikken op var således ikke
meget forskellige i Danmark og Sverige. Større var forskellen,når det gjaldt
definitionen af, hvilke problemer det var væsentligt at forholde sig til politisk,og
hvad deres årsager var.
130