Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

tiska förhållanden, var det i första hand egendomsförhållanden som bestämde klassindelningen.
Klassindelningen är avgörande både för den klassiska liberala ideologin och för den tidiga socialismen.
Störst historisk betydelse fick Marx klassbegrepp. Varje samhällsklass har enligt Marx sin roll i
eller i relation till den materiella produktionen. Max Weber hävdade att (politisk) makt och (social)
status spelade en likvärdig roll som kriterier på klasstillhörighet. Andra har hävdat att det nutida samhället
egentligen inte är ett klassamhälle. Trots att klassbegreppet har förblivit kontroversiellt har det
bevarat sin aktualitet.”
“socialgrupp, term som tidigare använts i svensk offentlig statistik och som fortfarande förekommer
i vissa undersökningar för att beteckna socioekonomisk ställning. Socialgrupp ett var den
socialt och ekonomiskt högsta gruppen, medan socialgrupp tre var den lägsta, närmast motsvarande
arbetarklassen.”
Demokratin och de personliga egenskaperna.
Kampen mellan människor och klasser grundar sig på olika former av makt. De som har mycket
pengar kan köpa sig mycket av olika slag. Mot detta står den politiska makten som grundar sig på den
demokratiska principen en man - en röst, med lika politisk makt åt alla. Det finns starka krafter som
vill utöka pengarnas makt och inskränka den politiska makten. De som har gott om pengar och vill
öka pengarnas makt hänvisar bl a till utvecklingen i Sovjetunion: se där hur det gick när allt skulle
styras politiskt; som för hundra år sedan menas om socialismen: “i sig själf är den, såsom välbekant,
behäftad med stora skröpligheter, - delvis rent kulturfientlig.”
En maktfaktor är kunskaper. Man har trott att ökade kunskaper skulle ge människor större förmåga
att lösa konflikter, men så blir det inte alltid. Det behövs en annan egenskap: förmåga att sätta sig
in i andras förhållanden och en vilja att gå andra till mötes i konflikter.
Man kan något förenklat säga, att det finns två viktiga klasser: egoister och icke-egoister. De två
klasserna skär igenom alla de gamla klasserna och samhällsgrupperna. I någon mån avspeglar de sig i
strukturen för de politiska partierna. Förenklat: till höger i politiken kan man finna egoister (sänk
skatterna för dem med höga inkomster) och till vänster kan man finna den andra kategorin. De till
höger vill öka pengarnas makt, de till vänster vill minska.
Men makt korrumperar lyder ett gammalt talesätt. I Schemat om egoisterna till höger och ickeegoisterna
till vänster kommer in komplikationer på grund av karriärister o d som kommer in i maktstrukturerna
och byråkratierna och förstör mönstret. I Sovjetunionen kom in egoister som förstörde
det ursprungliga vackra upplägget där man ville få bort klasserna och konflikterna.
Demokratin medför andra problem än de som fanns i det fördemokratiska samhället med de gamla
klasserna och de odemokratiska maktstrukturerna. Demokratins medborgare behöver mycket omfattande
kunskaper om människorna och samhället, behöver förmåga att sätta sig in andras problem och
vilja att avstå till förmån för andra som har det sämre.
Levnadsnivå är inte bara en fråga om innehav av konsumtionsartiklar, det är också och framför allt
fråga om individens förfogande över resurser i form av pengar, ägodelar, kunskaper, psykisk och
fysisk energi, sociala relationer, säkerhet m m med vars hjälp individen kan kontrollera och medvetet
styra sina levnadsvillkor. En viktig levnadsnivåkomponent gäller politiska resurser, dvs möjligheter
och förmåga att styra genom politiken. Och då kommer också in problemet med att styra egna och andras
levnadsvillkor på ett balanserat sätt.
På sätt och vis har de gamla klasserna ersatts av politiska partier som med sina ideologier motsvarar
de gamla klasserna.