Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

Gemensam penningpolitik med EMU.
EMU innebär gemensam penningpolitik för dem som är med i EMU. Många skribenter har förklarat
detta och vad det innebär, bland dem Carl Hamilton i en artikel i Argonaut magasin nr 1 1997.
Här citeras några delar :
“Penningpolitik för svagsinta
Införandet av en gemensam europeisk valuta innebär det tredje, och sista, steget på väg mot en
gemensam penningpolitik för Unionen.
Ett lands penningpolitik syftar till att värna penningvärdet på ett sådant sätt att en gynnsam ekonomisk
utveckling underlättas. I första hand sker detta genom centralbankens ränteförändringar. På kort
och medellång sikt påverkar penningpolitiken BNP och sysselsättning.
Om penningpolitiken allvarligt missköts kan det leda till långvariga skador. Ett exempel är det
svenska kronförsvaret och högräntepolitiken 1992 - 93, som förvandlade en lågkonjunktur till en depression.
Massarbetslöshet följde.
I den allmänna debatten koncentreras intresset för ekonomin vanligtvis till finanspolitiken - skatter
och offentliga utgifter. Enligt min mening har penningpolitikens handhavande minst lika stor betydelse
för arbete och välfärd.
Om penningpolitiken sköts klokt, blir den långsiktigt trovärdig. Penningpolitisk trovärdighet har
ett stort värde, eftersom en trovärdig centralbank inte behöver ta till mer våld än vad nöden kräver.
Penningvärdet kan värnas utan större skador på ekonomin.
En klokt skött penningpolitik innebär att centralbankens ränteförändringar är väl anpassade till
ekonomins rörelser. När konkurrensen om resurser i ekonomin är hård och risken för en allmän
överhettning stor, måste penningpolitiken verka avkylande. När resurser står lediga, måste penningpolitiken
lättas. Tempo och musikalitet är A och O.....
Den svenska riksbankens upprädande under 1980- och 1990-talet utgör ett första klassens exempel
på hur illa penningpolitik faktiskt kan hanteras.
Ofta beror misstag i denna storleksordning på att någon idé, eller föreställning, blir allena saliggörande
och påstås svara mot alla uppkomna problem. I det svenska fallet fick de ledande riksbanksekonomerna
för sig att det fanns en genväg till penningpolitisk trovärdighet. Man skulle föra en stram
penningpolitik - bekämpa inflationen - oavsett vad som hände i ekonomin. Penningpolitiken behövde
inte avpassas efter ekonomins behov.
Därmed skadades den svenska ekonomin allvarligt. Detta ledde i sin tur till att penningvärdet urholkades
och riksbankens trovärdighet kantstöttes, just det som skulle undvikas.
Häromåret utsågs den svenska riksbanken av en amerikansk affärstidskrift till världens sämsta centralbank.
Några genvägar till trovärdighet finns alltså inte.
Skjut inte på dirigenten!
Problemet med att föra en klok europeisk penningpolitik har att göra med vilken av Europas ekonomier
penningpolitiken skall stödja. Den europeiska konserten består av ett dussintal olika orkestrar,
var och en med sin speciella melodi. I framtiden skall de ledas av en enda dirigent som samtidigt
dirigerar samtliga orkestrar.
En kvalificerad gissning får bli att en huvuduppgift för den europeiska centralbanken kommer att
bli att förmå Europas ekonomier att marschera i takt, trots att de har olika långa ben, så att man faktiskt
kan föra en verkningsfull gemensam europeisk penningpolitik. Hur våldsam eller smidig den
samkörningsprocessen blir, vet ingen. I avsaknad av en sådan europeisk samstämmighet, kommer de
stora ekonomiernas intressen att väga tyngst.
Ett ofta framfört argument för ett svenskt deltagande i EMU är att den enda handlingsfrihet vi gör
oss av med vid ett EMU-medlemskap, är friheten att missköta vår ekonomi.