Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

lir till det mest förbjudna i myntunionen....
Det bästa målet för ett lands växelkurs är att inte ha något mål alls, utan låta kursen bestämmas av
utbud och efterfrågan. Det finns givetvis en risk för destabiliserande och skadlig spekulation, men
det finns en minst lika stor risk för att politiker eller riksbankschefer låser landet vid kurser som är
långt ifrån optimala.
EMU och skattefrågan.
Det finns slutligen en aspekt på myntunionen som sällan berörs, nämligen dess relation till
skattepolitiken...
Då ett land har en rörlig växelkurs gentemot omvärlden kan man i princip införa vilka skatter som
helst utan att konkurrenskraften gentemot omvärlden berörs. Om till exempel landet vill höja
miljöskatterna kommer detta naturligtvis att öka kostnaderna för landets företag, något som de måste
kompensera med högre priser.
Men detta kan ske utan att landets konkurrenskraft påverkas, eftersom en höjning av företagens
priser omedelbart motverkas av en fallande växelkurs. På samma sätt gäller att ett land inte kan
förbättra sin konkurrenskraft genom att sänka sina företagsskatter. Om man sänker skatterna så
kommer det att motverkas av en stigande kurs på valutan.
Då växelkurserna låses, eller då man övergår till en gemensam valuta, försvinner den
motverkande kraften. Ett enskilt land kan inte längre höja företagsskatterna eftersom detta medför att
landets företag erhåller högre kostnader än sina konkurrenter och att man så småningom konkurreras
ut.
På samma sätt finns nu starka incitament för enskilda länder att underbjuda varandra med
företagsskatter. Ett land som till exempel avskaffar alla miljöskatter kommer att erhålla en permanent
kostnadsfördel i jämförelse med sina konkurrenter vilka så småningom tvingas att följa med i
skattesänkningarna.
På samma sätt gäller att de enskilda länderna vid fasta kurser förlorar friheten över
arbetsmarknadspolitiken. Eftersom större flexibilitet (det vill säga större frihet att sätta löner, anställa
och avskeda människor och så vidare) innebär lägre kostnader, så kommer de enskilda länderna att
få incitament till kostnadsbesparande reformer i detta avseende.
Ett gemensamt mynt belönar länder som sänker företagens kostnader med lägre skatter eller mer
flexibilitet på arbetsmarknaden. Det finns då två alternativ. Antingen hamnar unionens länder i en
konkurrenssituation där man söker underbjuda varandra med lägre skatter, sämre miljölagar eller
sämre arbetsrätt.
För att förhindra detta scenario med social och skattemässig dumping tvingas EU att i praktiken
avskaffa den nationella friheten till egen beskattning och införa bindande regler om just
företagsskatter, miljöskatter och arbetsrätt. Det är endast med en rörlig växelkurs som man kan
kombinera friheten till egna skatter och lagar med bevarad internationell konkurrenskraft.
Stora risker med EMU.
Den monetära unionen är de europeiska politikernas älsklingsprojekt. Det är också klart att
projektet innehåller en hel del ekonomiska fördelar, till exempel att man slipper växlingskostnader,
men i huvudsak är det ett politiskt projekt. Vad EMU handlar om är att skapa ett federalt Europa.
När väl de enskilda länderna avhänt sig penningpolitiken till den europeiska centralbanken, så har
man trätt in på en väg som antingen ändar med ett katastrofalt misslyckande eller också i ett Europas
förenta stater. En ordnad reträtt från ett läge med en gemensam valuta, om till exempel arbetslösheten
skulle stiga kraftigt, är knappast möjligt. Träder man en gång in i den monetära unionen finns endast
små möjligheter att återgå till en nationell valuta och en nationell ekonomisk politik.
Det finns stora risker förenade med EMU. I själva verket handlar EMU om historiens största
ekonomiska experiment. Det hela kan naturligtvis gå bra, har man tur med konjunkturerna och inget
större oförutsett inträffar så kan EMU komma igång i tid och hinna få stadga innan en recession