Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

Det är riktigt att den som har handlingsfrihet, också löper risken att göra misstag, tom allvarliga
misstag. Men detta förhållande kan inte vara ett argument för att göra sig kvitt sin handlingsfrihet - i
så fall borde vi strängt taget motsätta oss allt som gör det möjligt för människor att välja. Risken för
misstag är inte ett argument mot handlingsfrihet, utan mot att handla oöverlagt och utan omdöme.
Skillnaden mellan svensk och europeisk penningpolitik har inte att göra med ambitionen att föra en
klok politik, utan att en klok svensk och europeisk penningpolitik har olika måltavlor och därför
måste skilja sig åt. Svensk penningpolitik syftar till att lösa svenska problem. Europeisk penningpolitik
syftar till att lösa europeiska, eller i vart fall tysk-franska, eller i vart fall tyska, problem.
För en del motståndare till EMU tycks möjligheten hägra att utanför valutaunionen föra en ständigt
expansiv penningpolitik.
Men syftet med att bevara en svensk penningpolitik, är inte att kunna föra en slappare, mindre ansvarsfull
politik i Sverige. Målet är att föra en penningpolitik anpassad efter svenska förhallanden.
Ibland kommer det att innebära en mer expansiv politik än den tysk-franska. Ibland en stramare.
Ibland ungefär densamma.
Strängt taget bör vi svenskar inte ha någon annan synpunkt på tysk, portugisisk eller amerikansk
penningpolitik, än att den sköts klokt. Vi kan inte gärna kräva att den amerikanska centralbanken
skall missköta sin uppgift av det skälet att det skulle gynna Sverige eller svensk exportindustri.
Att spela Urban
Ibland framförs uppfattningen att eftersom Sverige kommer att vara beroende av den framtida europeiska
penningpolitiken och valutan, bör vi delta i valutaunionen för att påverka. Det tycks vara just
en sådan svensk påverkan - europeisk penningpolitik efter svenska behov - som föresvävar anhängarna
av ett svenskt medlemskap. Men vore det verkligen seriöst, eller ens möjligt, att i Frankfurt på
allvar hävda att den europeiska centralbanken skulle utforma sin räntepolitik efter snävt svenska intressen?
Allt detta har naturligtvis den monetära unionens arkitekter varit medvetna om. Risken för att
svenskarna skulle ta över banken, är kanske inte direkt över hängande. Men det finns andra aspiranter.
I den europeiska centralbankens statuter görs därför alldeles klart att ledamöterna i bankens styrelse
inte representerar sina hemländer, eller sina hemländers banker, och alltså inte sitter i styrelsen på nationella
mandat för att utföra nationell påverkan. De företräder enbart den gemensamma banken.
Riksbankschefen Urban Bäckström kommer alltså inte att företräda Sverige i den europeiska centralbanken.
Han företräder banken i Sverige.
Var är nödutgången?
Erfarna affärsmän som ställs inför en frestande affärsproposition, frågar inte bara: hur mycket kan
jag tjäna?, utan också, klokt nog: Finns det en väg ut?
För Sverige, ställt inför ett EMU medlemskap, gäller: Den som står utanför, kan gå med. Den som
går med, kan inte gå ur. Det är ingen skam att frivilligt ställa sig vid sidan av ett storpolitiskt spel som
kan leda till svåra och långvariga skador för land och folk.
Att säga nej till ett svenskt deltagande i EMU, är inte detsamma som ett avståndstagande till EMUprojektet.
Det är till och med möjligt att hälsa detta steg i närmandet mellan Tyskland och Frankrike
med tillfredsställelse, men att samtidigt konstatera att för Sveriges del innebär ett medlemskap en oacceptabel,
och därtill riskabel, förlust av ekonomisk handlingsfrihet.
Vi frånerkänner ingen annan rätten att - under de begränsningar som den moderna ekonomin innebär
- själv styra sin ekonomiska politik.
Vi förbehåller oss själva samma rätt. “
EMU tar ifrån länderna möjligheten att anpassa sina ekonomier till olikartade
förutsättningar och utvecklingstendenser!