Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

för tillämpningar inom psykologi är en tydlig betoning av individen i ett samspel med den fysiska
miljön och med andra individer, var för sig och i grupp. Därvid har även individens interaktion med
olika organisationer kommit att bli ett viktigt drag i mycket av den tillämpade psykologin.
De tre nämnda tillämpningsområdena har fått en vidare innebörd i och med att de traditionella uppgifterna
(diagnos och urval) för de praktiskt verksamma psykologerna har vidgats, förändrats och
förnyats. Inom klinisk psykologi bestod arbetet tidigare främst i att ställa diagnos vad beträffar exempelvis
personlighetstyp, sinnestillstånd och psykisk sjukdom. Inom skolpsykologin var den diagnostiska
uppgiften att bestämma skolelevers begåvningsnivå, och inom arbetspsykologin var den huvudsakliga
uppgiften att genom personurval, baserat på anlagsprövning, bestämma på vilken plats i en
organisation arbetssökande bäst passar.
Diagnos och urval har efter hand kompletterats med terapeutiska uppgifter och under senare år
även med profylaktiska uppgifter. Inom den kliniska psykologin har en stor mängd olika terapiformer
utvecklats (jfr psykoterapi). Under 1970- och 80-talen såg de flesta kliniska psykologer terapi som
sin huvuduppgift. Inom skolpsykologin har det terapeutiska intresset fokuserats på kurativa och elevvårdande
insatser. Inom arbetspsykologin har den terapeutiska trenden förbytts i ett ökat intresse för
miljövårdande insatser på arbetsplatsen samt ett ökat intresse för arbetsorganisationen som helhet
snarare än enbart för den enskilde anställdes villkor.
Psykologins tillämpningsområden inom i huvudsak klinisk psykologi och arbetspsykologi har
även utvidgats p.g.a. att nya deldiscipliner har utvecklats. För den kliniska psykologin är det framför
allt hälsopsykologi (se beteendemedicin) och neuropsykologi som tillkommit. Den kliniska psykologin
har även kommit till ökad användning inom socialvård, kriminalvård och åldringsvård. Rehabilitering
är ytterligare ett område där den kliniske psykologen gör värdefulla insatser. För arbetspsykologin
har tillskottet till det traditionella arbetsfältet framför allt varit beslutsfattande, miljöpsykologi
och organisationspsykologi. Andra delområden där psykologer funnit arbetsuppgifter gäller ergonomi,
processövervakning och säkerhet, t.ex. säkerhetsaspekter i kärnkraftverk.
Utbildning och organisation
Psykologi blev ett självständigt universitetsämne i Sverige 1948, även om forskning i psykologiska
frågeställningar förekommit tidigare vid landets universitet. Redan vid sekelskiftet hade Sydney
Alrutz introducerat den experimentella psykologin i Sverige efter studier i Tyskland. I Sverige har
psykologi historiskt haft en koppling till pedagogik och sociologi, och psykologiämnet tillhör den
samhällsvetenskapliga fakulteten vid landets samtliga universitet. Många forskare och praktiskt verksamma
psykologer har funnit att intressegemenskapen med biologi, medicin och vård är större än vad
man tidigare ansett. En organisatorisk koppling av psykologi till medicinska och naturvetenskapliga
discipliner är mycket tydlig i ett internationellt perspektiv. I Sverige finns denna koppling ännu bara
vid Karolinska institutet i Stockholm.
Utbildning till psykolog sker inom det femåriga psykologprogrammet och leder till psykologexamen,
se psykolog. Utbildning i psykologi ges även i form av fristående kurser på universitetens grundutbildning.
Forskarutbildning bedrivs vid universiteten i Umeå, Uppsala, Stockholm, Göteborg,
Linköping och Lund samt vid Karolinska institutet.
Psykologer i Sverige är organiserade i Sveriges Psykologförbund (se Psykologförbundet). Forskare
inom psykologi har ingen motsvarande organisation. År 1985 bildades Nationalkommittén för
psykologi vid Vetenskapsakademien, som har till målsättning att tillvarata den vetenskapliga psykologins
intressen. Psykologförbundet och indirekt Nationalkommittén för psykologi är anslutna till International
Union of Psychological Science (se IUPsyS).
David Magnusson, Lars-Göran Nilsson
Litteraturanvisning
L.A. Lefton, Psychology (1991);
B. Törestad & L. Nystedt (utg.), Människa-omvärld i samspel (1994).”