Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

VISST FÅR RIKSDAGEN vara med på ett hörn när nya regler ska antas. Inför rådets möten
presenterar statsråden de svenska ståndpunkterna för EU-nämnden och lyssnar på oppositionens
synpunkter. Men den dialogen har flera brister.
• För det första kommer prövningen ofta för sent. När bara några veckor återstår till behandlingen i
rådet är positionerna för det mesta redan låsta.
• För det andra saknas information från andra parlament. När ett förslag diskuteras samtidigt i femton
huvudstäder vore det ju bra att veta vad andra folkvalda har för frågor och invändningar. Men härom
vet den svenska riksdagen mycket lite. Från den europeiska debatten kommer bara spridda ekon till
Sverige.
• För det tredje arbetar EU-nämnden bakom lyckta dörrar. I Sverige klagar vi ofta på att rådet diskuterar
i enrum, så att vi inte vet hur de olika länderna argumenterar. Men EU-nämnden sammanträder
också i sitt slutna rum, och när protokollet till sist publiceras har rådsmötet vanligen redan hållits.
Kall pizza, tycker då de flesta journalister.
Surfar man runt på de andra europeiska parlamentens hemsidor upptäcker man
snart att åtskilliga av dem bräcker den svenska riksdagen i hanteringen av EUfrågor,
både i grenen grundlighet och i grenen of fentlighet. Men bra är det ingenstans.
VAD KAN Vl DÅ GÖRA för att förbättra bevakningen av EU-frågor i Sverige? Här några lämpliga
initiativ:
1. Lagrådet borde få i uppdrag att granska förslag till ny EU-rätt. Som det nu är kommer prövningen
in alldeles för sent, först när det är dags att bedöma svensk följdlagstiftning. Då är det sa dags.
2. Den nya riksrevisionen bör ges ett så brett mandat att även EU-frågor kan analyseras. Sektoriella
forsknings- och ut värderingsorgan har också stora möjligheter att bredda sina perspektiv och sam-
verka med granskare i andra länder. Det offentliga kommitteväsendet bör i växande utsträckning användas
för utredningar med ett vidare, europeiskt blickfält.
3. Ska vi ha en tillräcklig expertis i landet för att fullt ut kunna delta i det europeiska samarbetet behövs
det också resurser för en hel del fristående forskning kring olika teman. Många reformer växer
fram i vetenskapliga verkstäder och tankesmedjor. Här behövs långt mer av spejarkapacitet och strategiskt
tänkande. Någon bättring kan skönjas, men än saknas bredd, tempo, volym och dynamik.
4. Massmediernas Europabevakning blir långsamt bättre, men här krävs mycket djärvare prioriteringar.
Inte minst public service-företagen har ett stort ansvar för att mysterierna kring EU skingras.
Vad händer då om vi inte tar itu med dessa problem? Risken är inte bara att vi
misslyckas med att bilda oss kloka ståndpunkter och sedan hävda dem, utan också
att främlingskapet inför EU förblir starkt. Vi befäster klyftan mellan folket och ett
tunt skikt av någorlunda insatta.
ÄVEN I DET SKIKTET UPPSTÅR det slitningar. Nyligen antog riksdagen rambeslutet om
europeisk arresteringsorder - en viktig systemförändring som ger stora befogen heter till åklagare runt
om i Europa. Det förslaget var länge blockerat av tvekan i olika länder, men har nu genomdrivits med
rekordfart sedan det efter den 11 september nylanserades under den missvisande etiketten "kamp mot
terrorismen".
Riksdagsdebatten blottade en klyfta som vi säkert inte har sett för sista gången. Från både höger
och vänster yppades oro över okända konsekvenser. Vilka befogenheter har utländska åklagare? Vad
innebär den nya ordningen för rättssäkerheten? Har det hela inte gått lite väl hastigt?
Vadå hastigt, svarar då Thomas Bodström. Vi har ju hållit på i tre år med detta förslag. Sant, men
det visste nog inte särskilt många utanför de europeiska justitiedepartementen. Beslutsunderlaget är
magert. Riksdagen känner sig tagen på sängen, därtill översköljd av dokument som börjar på engelska
och slutar på franska. Allmänheten har knappast kunnat uppfatta nägot annat än att det pågår en
"kamp mot terrorismen".