Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

mål och om jämlikhet och rättvisa. Genom att relativisera ägandets värde
ifrågasätter Jesus den samhälls- och människosyn som mäter framgång i
ekonomiska kategorier och som ser till sitt eget snarare än till sin medmänniska.
Allt vi fått har vi fått till låns och allt utöver det allra nödvändigaste borde vi
därför vara beredda att avstå till förmån för den som saknar det mest
grundläggande. Kravet på utjämning utgår från Herren själv - han kräver av oss att
vi behandlar varandra så som Han avsett i skapelsen.
Utvecklingsbiståndet bör därför förstås som ett led i våra ansträngningar att arbeta
för en global rättvisa. Dess syfte är att upprätta fattiga och förtryckta människor,
att respektera deras mänskliga värdighet genom att låta en utjämning ske. Det är ett
sätt att respektera alla människors lika rättigheter till frihet, makt och välfärd och
inte en fråga om välgörenhet, där de fattiga i världen görs till föremål för vår
välvilja.
Utvecklingsbiståndet bör sålunda bidra till rättvisa och respekt för mänskliga
rättigheter. För att uppnå detta mål är emellertid biståndet inte tillräckligt. Det
fordras också mer grundläggande förändringar av samhällsstrukturer i Syd och av
produktions- och konsumtionsmönster i Nord. De fattigaste ländernas skuldbördor
måste lättas och de internationella handelsstrukturerna måste förändras. Samtidigt
måste utveckling bli en fråga om samarbete, ett ömsesidigt givande och mottagande
mellan två parter. Vår egen förståelse av vad utveckling innebär i detta samarbete
kan komma att korrigeras. Vår bild av det goda samhället utgör inte alltid ett ideal
för människor i Tredje världen. I dessa länder har utvecklats livsformer,
kulturmönster och värderingar, ofta förenade med djup andlighet, som ger viktiga
perspektiv på samhällets utveckling. Ofta betonas att målet inte främst är materiell
tillväxt utan en hållbar utveckling, där rätten till både välfärd och god miljö
respekteras. Det är som ett led i en sådan samlad strategi för global rättvisa som det
svenska utvecklingsbiståndet har sin betydelse.
Jesu budskap angår lika mycket Sveriges biståndspolitik som vårt lands ekonomiska
och sociala politik. Frihet från tingen innebär inte en frikoppling från kravet på en
rättfärdig samhällspolitik. Den blixtbelyser snarare frågeställningen om
jämlikhetsperspektivets självklarhet. Liv och lära, ord och handling, måste höra
samman.
3. Biståndet och hållbar utveckling
Hotbilden mot mänsklighetens och jordklotets överlevnad har efter kalla krigets slut
ändrat karaktär. Det handlar i dag främst om överexploateringen av icke förnybara
resurser och förstöringen av miljö och natur. De fattiga tvingas genom sin
fattigdom att överutnyttja sitt lands resurser samtidigt som befolkningen ökar. De
rika konsumerar flerfaldigt de resurser som är gemensamma och som också ska
räcka till kommande generationer. Den utvecklingsmodell, som samhällena i Nord
bygger på och som vi ofta aningslöst exporterat till Syd, visar sig i allt större
utsträckning leda till problem i stället för att lösa dem. FN-konferensen i Rio de
Janeiro om utveckling och miljö klargjorde hur oupplösligt förbundna de rikas och
de fattigas problematik är.