Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

enbart drabba Finland och Sverige medan en nedgång i textilindustrin skulle främst drabba Portugal
och Italien. En asymmetrisk chock behöver dessutom inte härstamma från varierande efterfrågan
utan kan även uppkomma på kostnadssidan......
En bank leder till en politik.
Problemen förvärras av att endast en penningpolitik, gemensam för hela EMU-området, kan
föras. De enskilda ländernas centralbanker blir i och med inträdet i EMU enbart filialer till ECB, och
alla beslut om räntor, penningmängd och växelkurser kommer att fattas av denna bank. Det krävs
ingen större klarsyn för spådomen att den politik som kommer att föras bestäms av konjunkturläget i
unionens ekonomiska centra.
Om dessa områden befinner sig i en fas med växande produktion och efterfrågan så kommer
banken att bekämpa inflationstendenserna med stigande räntor, oavsett om några ekonomiska
randområden är i behov av en politik som istället stimulerar produktionen med till exempel lägre
räntor.
Förlust av växelkursmekanismen, förlust av möjligheten till en regionalt (nationellt) anpassad
penningpolitik, mycket små möjligheter till alternativa anpassningar. Resultatet blir ökad
arbetslöshet. Det är ingen djärv spådom att säga att om EMU förverkligas kommer unionens totala
arbetslöshet inte att understiga 15 miljoner människor de närmaste 20 åren....
Budget och antiinflationspolitik.
....I Maastrichtfördraget förbinder sig länderna dels att begränsa budgetunderskott och
statsskuld, dels att föra en konsekvent antiinflationspolitik. Detta framställs av EU-kommission och
övriga apologeter enbart som krav för en sund ekonomi, men kraven är inte fullt så oskyldiga.
Budgetkraven leder (och har lett till) nedskärningar inom den offentliga sektorn eller inom
transferetingssystemen och en betydande del av Europas arbetslöshet på 90-talet (och en
huvudanledning till att den inte minskat) har orsakats av de budgetnedskärningar som länderna
tvingats till på grund av konvergenskraven.
Budgetkraven skärps dessutom om EMU förverkligas. Då träder nämligen den så kallade
stabilitetspakten i funktion, och länder som inte uppfyller kraven om budgetunderskott kan dömas till
dryga böter. Om ett land får ekonomiska problem med fallande efterfrågan läggs alltså sten på börda.
När arbetslösheten stiger ökar statens utgifter samtidigt som inkomsterna faller. Om myntunionens
gräns för budgetunderskott passeras så drabbas landet dessutom av böter, något som rimligen
förvärrar situationen.....
Om en nation har stora ambitioner vad avser offentliga tjänster, och därför vill satsa ordentligt på
byggande av skolor, vägar eller sjukhus, så är det naturligt både med budgetunderskott och med
statsskuld. I själva verket kan man säga att kraven på budgetunderskott och statsskuld samtidigt är
krav att begränsa ambitionen för en välfärdsstat..... Det behöver inte vara ekonomiskt osunt med ett
stort budgetunderskott (eller en hög statsskuld). Kostnaderna för till exempel arbetslösheten inom
EU överstiger vida de kostnader som är förenade med ett stort budgetunderskott. En ekonomisk
politik som ensidigt inriktas på ett lågt budgetunderskott riskerar att missa andra väsentliga
samhällsekonomiska mål, främst givetvis att bekämpa arbetslösheten.
Prisstabilitet det övergripande målet.
ECB:s främsta uppgift är att verka för prisstabilitet, det vill säga nollinflation. Först då detta mål
är uppfyllt så ska banken ägna sig åt andra uppgifter, till exempel att bekämpa arbetslösheten eller att
öka tillväxten. Inflation är nu naturligtvis inte något önskvärt i sig, men precis som i fallet med
budgetuderskottet gäller att en ensidig inriktning pa inflationsbekämpning innebär att andra mål, till
exempel om sysselsättningen måste uppges eller åtminstone prioriteras ned.
Det finns goda belägg för existensen av en motsällning mellan inflation och arbetslöshet både på
kort och lång sikt. På kort sikt gäller att en nedskrivning av inflation och inflationsförväntningar