Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

Lagstiftning i EU.
Enligt en folder från svenska regeringskansliet.
“Sverige blev medlem i Europeiska Unionen den 1 januari 1995. Som medlem omfattas Sverige av
EU:s regelverk och deltar i beslutsprocessen när nya gemensamma regler ska utarbetas och beslutas.
I Sverige utarbetas de nationella lagarna genom att regeringen lämnar ett lagförslag till riksdagen, som
sedan antar eller förkastar förslaget. Inom EU är lagstiftningsprocessen mer invecklad.
Reglerna kommer till genom ett samspel mellan de 15 medlemsländerna och EU:s institutioner. Det
finns många olika beslutsvägar, men det grundläggande tillvägagångssättet är detsamma för nästan
alla frågor. Kommissionen lämnar ett förslag som behandlas i Europaparlamentet varefter ministerrådet
fattar beslut, vanligen tillsammans med parla mentet.
Det är lagstiftningen inom EG-samarbetet som den här foldern beskriver. Den lagstiftningen kallas
oftast för gemenskapsrätt (EG rätt). EG står för Europeiska gemenskapen som är en del av Europeiska
Unionen. EG omfattar en mängd samarbetsomraden, bl.a. den inre marknaden, miljö, konsumentfrågor,
transporter, utbildning och kultur.
Kommissionen lägger fram ett förslag Beslutsprocessen inleds med att kommissionen utarbetar
ett förslag. Det är bara kommissionen som har rätt att lägga fram ett förslag till nya gemensamma
regler. Idén till ett förslag kan komma från manga håll, t.ex. från tjänstemännen inom kommissionen,
de andra EU institutionerna, medlemsländerna, organisationer eller företag. Förslaget arbetas fram i
en eller flera arbetsgrupper. Till dessa knyter kommissionen vanligen experter från med lemsländerna.
Kommissionens förslag lämnas vidare till medlemsländernas regeringar, ministerrådet och Europaparlamentet.
Parlamentet yttrar sig När Europaparlamentet får förslaget från kommissionen hamnar det i ett av
utskotten som behandlar frågan. Utskotten är arbetsgrupper där parlamentsledamöterna bereder förslag
och ärenden. I parlamentet finns det 17 utskott som ansvarar för olika ämnesområden. När utskottet
är färdigt med sitt arbete presenterar det sina slutsatser för hela parlamentet. Därefter lämnar
parlamentet ett yttrande till ministerrådet, dvs. lämnar sina synpunkter på förslaget.
Ministerrådet antar gemensam ståndpunkt. Ministerrådet ska komma fram till en gemensam
ståndpunkt när de behandlar kommissionens förslag. Förslaget behandlas till att börja med i arbetsgrupper
med tjänstemän från medlemsländerna. Om tjänstemännen kommer överens behöver ministrarna
bara bekräfta beslutet. Om de inte kan enas måste ministrarna fortsätta förhandlingarna tills
dess att de kan ta ett beslut om en gemensam ståndpunkt. De svenska tjänstemännen och den svenska
ministern presenterar Sveriges ståndpunkt vid förhandlingarna.
I sitt arbete tar ministerrådet även hänsyn till parlamentets yttrande. Lagförslaget kan antas redan
här om ministerrådet och parlamentet är överens, annars skickas ministerrådets gemensamma ståndpunkt
till parlamentet som behandlar frågan på nytt.
Parlamentet behandlar ministerrådets ståndpunkt. När parlamentet behandlar ministerrådets
gemensamma ståndpunkt kan det göra ändringar eller tillägg. Om ministerrådet inte går med på parlamentets
ändringar måste de förhandla med varandra. Representanter för parlamentet och ministerrådet
träffas då och försöker komma överens om ett gemensamt förslag.
Ministerrådet beslutar. Ministerrådet ska sedan fatta det slutliga beslutet. I de allra flesta frågor
måste parlamentet och ministerrådet vara överens för att ett beslut ska kunna tas. I vissa frågor kan
ministerrådet gå emot parlamentet när det fattar sitt beslut. Det finns också några områden där parlamentet
helt kan stoppa ett förslag. Alla nya gemensamma regler och lagar publiceras i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning (EGT).