Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

010914:
Stefan Carlén om EMU.
"Vad är Sveriges erfarenheter av att stå utanför EMU?
Orsaken till att Lars Calmfors EMU-utredning förordade att Sverige inte skulle delta i EMU från
starten 1999 var att den stabiliseringspolitiska nackdelen överväger eventuella fördelar. Att förlora
självbestämmandet över penningpolitiken, dvs räntan och växelkursmekanismen, innebar att man
förlorade ett instrument som kunde stabilisera ekonomin, produktionen och sysselsättningen.
Idag har vi en längre erfarenhet av att ha en rörlig växelkurs och en egen räntepolitik. Min slutsats är
att detta ekonomiska argument för att stå utanför EMU aldrig varit starkare. Låt oss se vad som hänt
de senaste åren? Hur har självbestämmandet över penningpolitiken stabiliserat ekonomin? Och hur
ska man se på den svenska kronans värde?
Vad är kronans "riktiga" värde mot euron? På lång sikt är det i huvudsak skillnader i inflationstakt
mellan olika valutaområden som förklarar valutors värde mot varandra. Sedan Sverige fick rörlig
växelkurs har inflationen i EMU-länderna varit ca 4 procent högre än i Sverige. Om man utgår från
att en euro/ecu i utgångsläget 1993 kostade 9,20 kr (ett genomsnitt för värdet under tre år 1993-
1995) så borde idag kronans långsiktiga värde vara ca 8,80.
På kort sikt ska dock valutors värde variera mot varandra kring det långsiktiga värdet. Det är själva
idén med en rörlig växelkurs. När det går bättre för Sverige ska kronan stärkas för att dämpa
överhettnings- och inflationsimpulser. När det går sämre ska kronan försvagas för att dämpa en
minskning i produktion och sysselsättning. Det är detta som är den stabiliseringspolitiska fördelen
med att ha ett självbestämmande över penningpolitiken. Växelkursen är en automatisk stabilisator- en
stötdämpare i ekonomin. En flexibel valuta leder till en stabil arbetsmarknad.
Verkligheten har stämt ganska bra överens med skolboken. När EMU-valutorna oåterkalleligen
låstes i maj 1998 hade Sverige en relativt god industrikonjunktur. Kronans värde var då ca 8,55 kr
för en euro. Under hösten 1998 fram till början av 1999 försämrades industrikonjunkturen. Kronan
försvagades därför till ca 9,40. Sedan kom en tid med god konjunktur bl a för den tunga
telekomindustrin med Eriksson i spetsen. Kronan stärktes kraftigt och kostade som lägst drygt 8 kr.
Men sen vände denna goda konjunktur under andra halvan av 2000 till en avmattning och kris för
telekomindustrin och kronan har därför försvagats.
Det är uppenbart att stabiliseringen fungerat som det var tänkt. Trots korta
konjunktursvängningar har arbetslösheten fortsatt att minska. Den rörliga
växelkursen är en viktig försäkring. Under goda tider förebygger den risken för att
hamna i överhettning och kostnadskris. Under mindre goda tider skyddar den ett
exportberoende land som Sverige från att tappa i produktion och sysselsättning.
Faktiskt är det tvärtemot vad EMU förspråkarna säger än viktigare för ett litet
exportberoende land att stå utanför EMU och kunna stabilisera sin ekonomi efter
sina egna förutsättningar. Allra viktigast är det när man som Sverige har ett reltivt
stor beroende av vissa branscher och vissa företag - som Eriksson.
Stabiliseringsargumentet mot EMU har aldrig känts starkare än idag. En stabil ekonomi och
sysselsättning ger indirekt positiva demokratiska effekter. När man sedan ser att EMU-inträde
ytterligare ger klara demokratiska och politiska nackdelar känns det för mig än mer obegripligt att
förorda ett medlemskap. Stefan Carlén"