Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

Sociologi.Psykologi.Kultur.Antropologi.
Sociologi.
Enligt Nationalencyklopedins (NE) nätupplaga 020505.
“Sociologi, läran eller vetenskapen om samhället, akademisk disciplin som har "det sociala" som
särskilt studieobjekt. Ämnets utgångspunkt är att mänskligt handlande och tänkande inte bara kan
förstås som naturgivet, eller som resultatet av individuellt självbestämmande, utan att människan också
är en socialt bestämd varelse. Skillnader mellan individer, grupper och samhällen är orsakade av
historiskt nedärvda skillnader vad gäller sociala förhållanden, organisationsformer, regler, sedvänjor,
normer och värden. Det är dessa orsaker till regelbundenhet och variation som är sociologins studieobjekt.
Sociologin av i dag är ett starkt fragmenterat ämne, vilket inte minst beror på att "det sociala" har
så många olika former och uttryck: allt från en snabb hälsning mellan två människor som möts på gatan
till globala strukturer och processer kan studeras ur sociologiska aspekter. Tyngdpunkten ligger
dock på "mellanstora" fenomen som institutioner, organisationer, olika typer av kollektivt handlande.
Fragmenteringen exemplifieras av delområden som familjesociologi, feministisk sociologi och medicinsk
sociologi. Samtidigt som specifika teorier utvecklats inom delområdena så har sociologer en
uppsättning allmännare teoretiska ansatser och metoder gemensamt, vilket ger ämnet dess identitet.
Typiska sociologiska datainsamlingsmetoder är enkäten, dvs. frågeformulär som besvaras skriftligen
av ett representativt urval av en population, eller intervjun, dvs. samtal eller utfrågning i syfte att
erhålla mer detaljerad information. Experiment med smågrupper är en annan metod, s.k. naturliga
experiment ytterligare en. Officiell statistik, databaser m.m. utnyttjas ofta som empiriskt material av
sociologer. Inom den kvantitativt inriktade sociologin behandlas datamaterialet numera med avancerade
statistiska metoder.
Historik
Embryot till modern sociologi finner vi i det tidiga 1800-talets Europa, en period som utmärktes av
snabba samhällsomvandlingar. Övergången från äldre samhällsordningar till industrialiserade nationalstater
medförde en stark social oro, framför allt markerad av vad som kallades "den sociala
frågan", vilken betecknade uppkomsten av en ny typ av fattigdom. Förändringarna och fattigdomen
gav upphov till intensiva offentliga debatter mellan den tidens intellektuella. Den amerikanske sociologen
och idéhistorikern Edward Shils (f. 1911) ger följande målande beskrivning av sociologins studieobjekt:
"1800-talets sociologi hade sitt eget ämnesområde, ett ämne som etablerades många årtionden
innan sociologin betraktades som värdig akademisk status; de hade de fattiga, de utslagna, de underdåniga,
de förödmjukade, de moderna samhällenas kriminella. Dessa var föremålen för de viktigaste
typerna av empirisk forskning under 1800- och det tidiga 1900-talet. [...] Bland bönder, trasproletariat,
kringvandrande resenärer och gatuförsäljare, bland de arbetslösa, bland fattiga och immigranter,
bland prostituerade, kriminella och övergivna fruar, ogifta mödrar och oäkta barn fann sociologin
ett alldeles eget ämnesområde som förbisågs av andra akademiskt etablerade discipliner."
I denna kaotiska värld finner den ursprungliga sociologin sitt objekt och utvecklas till en specifik
disciplin. Ur teoretisk synvinkel fanns det ett stort behov av begreppsliga omdaningar, av nya namn
och ett nytt språk med vilket de nya samhällsfenomenen kunde beskrivas. Det är detta nya behov
som förklarar de många teoretiska system, hierarkier och dikotomier som är typiska för de sociologiska
klassikernas verk; begreppsapparaterna var nödvändiga för att man skulle kunna klassificera
och bringa reda bland de nya sociala fenomenen.
Till sociologins klassiker hör i första hand de stora systembyggarna, skaparna av nya begreppsapparater.
Auguste Comte brukar räknas som sociologins fader, dels därför att han myntade termen