Demokrati.Välfärdsfördelning.EU-EMU. - Sven Wimnells hemsida

Med denna skrivelse vill vi delge regeringen våra synpunkter utifrån vår kyrkas
erfarenheter och tro. Vi förväntar oss att samtalet om utvecklingsbiståndet och den
sociala och ekonomiska utvecklingen såväl här hemma som i vår omvärld kan
fortsätta och fördjupas och att varje människas skapelsegrundade värde sätts i
centrum för detta samtal.
2. En utjämning måste ske
Det svenska utvecklingsbiståndet och den nationella fördelningspolitiken motiveras
ytterst av en respekt för alla människors lika värde. Gemensamt för kristen och
humanistisk tradition är övertygelsen att människan har ett unikt värde i sig och att
denna värdighet tillkommer alla i lika hög grad, oberoende av ras, kön, ålder,
samhällsställning eller nationalitet. Enligt kristen tro hör denna värdighet samman
med att människan är skapad till Guds avbild.
Att respektera alla människors lika värde innebär att eftersträva en rättvis
fördelning av makt och välfärd. Politiskt förtryck, social misär och fattigdom utgör
en allvarlig kränkning av människans värdighet. Om människans värde skall kunna
återupprättas är det nödvändigt att utjämna de ekonomiska klyftorna mellan
världens rika och fattiga, men också att medvetet granska välfärdsklyftor i
Sverige.
Det förs idag en livlig diskussion om vad social rättvisa innebär. Övertygelsen att
varje människa har ett lika högt egenvärde utgör ett starkt skäl att, utan att förneka
den enskildes individuella rättigheter till egendom och ekonomisk utveckling, ändå
eftersträva jämlikhet. Alla bör så långt som möjligt behandlas lika. Rättvisa innebär
i denna situationen en utjämning, så att det som för en del är ett utmanande
överflöd används till att avhjälpa de sämst ställdas brist. Tydligast syns dessa
orättvisor i ett globalt perspektiv.
I kristen tradition finns ett starkt stöd för en utjämning. Gamla testamentets
profeter förkunnar att de rikas överflöd är en form av stöld, så länge det finns
hungrande och bostadslösa. Den Messias de förväntar skulle vara en rättvisans
garant, som skulle identifiera sig med de nedersta och döma deras förtryckare.
När Kristus kom till jorden gjorde han det inte som en social reformator. Det
budskap han förkunnar, då som nu, handlar om behovet av en individuell och
kollektiv befrielse från allt som binder och förtrycker skapelsens goda gåvor. Varje
människa måste enligt honom vara beredd att överge en falsk trygghet byggd på
ägande och makt, bryta sig ur sin materialistiska verklighetsuppfattning och ge sig
helt och fullt åt Gud. Kristus relativiserar själva ägandets värde på ett sätt, som
utmanar varje kristen att idag våga göra detsamma.
Strävan efter rättvisa ligger i linje med det kristna kärleksidealet. Budet om
nästankärlek, som utgör centrum i biblisk etik, innefattar en uppmaning att
behandla alla lika. Att älska sin medmänniska lika högt som sig själv innebär att
behandla henne som sin jämlike. I en utgivande kärlek till andra ligger sålunda en
strävan efter utjämning.
Uppdraget att fördela jordens rikedomar lika handlar både om livets mening och