Handbok om integration - European Commission - Europa

Förvärvande av medborgarskap och utövande av aktivt medborgarskap
Medborgarskapet anger människors rättsliga förhållande till en stat. Medborgarna
och staten har vissa skyldigheter och vissa rättigheter gentemot varandra.
Medborgarskap kan erhållas genom olika rättsliga processer, t.ex. naturalisering eller
enligt principen ius soli (född i landet). Det fi nns många olika slag av medborgarskap
i dagens värld, men grundkonceptet handlar om att utöva de rättigheter och
skyldigheter som följer av att vara medlem i en liberal demokratisk gemenskap
(som nationell medborgare, EU-medborgare, lokal invånare, ekonomisk, social och
kulturell aktör etc.). Genom aktivt medborgarskap länkas medborgarnas mångfald
av identiteter samman och de får möjlighet att bidra till det ekonomiska, sociala,
kulturella, medborgerliga och politiska livet i samhället.
Det här kapitlet fokuserar på en dubbel strategi för att främja integrationen av invandrare
genom förvärvande av medborgarskap. En medborgarcentrerad strategi för integration
innebär att det inrättas många olika samhällsverksamheter som underlättar förvärvandet av
medborgarskap. Vissa rättsliga och politiska hinder som oavsiktligt utestänger eller avskräcker
invandrare från att ansöka kan avlägsnas, vilket leder till större öppenhet hos allmänheten och
medborgarskap för fl er invandrare. De delar av det administrativa förfarandet där det fi nns
störst möjlighet att snabba på processen kan förbättras, vilket leder till ökad tillfredsställelse
med tjänsterna hos nya medborgare och större eff ektivitet i genomförandet av olika åtgärder,
t.ex. språkbedömningar. En metod för att underlätta förfarandena som särskilt har prioriterats i
fl era medlemsstater är att involvera allmänheten mer, t.ex. genom naturaliseringsceremonier.
Genom att uppmuntra aktivt medborgarskap bland nya och gamla medborgare får de
möjlighet att forma en delad framtid i ett mångkulturellt samhälle.
Frågor som rör erhållande av nationellt medborgarskap, och följaktligen EU-medborgarskap,
regleras uteslutande genom medlemsstaternas lagstiftning och politik. Frågor som rör
medborgarskap har emellertid tagits upp vid fl era ministermöten och möten i Europeiska
rådet samt i fl era meddelanden från Europeiska kommissionen. EG-domstolen har också
upprepade gånger behandlat mål som rört medlemsstaternas medborgarskapslagstiftning.
År 1999 stödde Europeiska rådet i Tammerfors målet att tredjelandsmedborgare som
lagligen vistats längre tid i en medlemsstat ska erbjudas möjlighet att få medborgarskap
i den stat där de vistas.
Enligt den gemensamma agendan för integration från år 2005 bör genomförandet av
gemensam grundprincip nr 9 (invandrarnas medverkan i den demokratiska processen)
stärkas på nationell nivå genom utarbetandet av nationella förberedande program om
medborgarskap och naturalisering.
Vid det informella mötet i Potsdam 2007 föreslog EU:s integrationsministrar att man
inom ramen för det europeiska samarbetet ska undersöka och förtydliga ”de olika
uppfattningar om och inställningar till de idéer om deltagande och de olika uppfattningar
om medborgarskap som nu diskuteras och samtidigt beakta det EG-regelverk som berörs
när det gäller invandrares integration och medlemsstaternas konstitutionella och rättsliga
system samt diskutera och utbyta erfarenheter om system för naturalisering som tillämpas
av medlemsstaterna”.
102 Handbok om integration