Handbok om integration - European Commission - Europa

Europeiskt utbyte av information och god praxis
Invandring och integration har gått från att vara en fråga av intresse för endast
ett fåtal specialiserade parter till att ha placerat sig högst uppe på agendan för ett
stort antal olika organisationer. Inom många områden påverkas den nationella
och regionala politiken alltmer av beslut som fattas på EU-nivå. Utformningen
av politiken på EU-nivå kan vara en utdragen och komplicerad process, där de
nationella regeringarna, det civila samhället och EU-institutionerna deltar i mindre
eller större utsträckning. Europeiska kommissionen har en central roll, ofta som
initiativtagare och samordnare. För att förstå sin egen situation måste de politiska
beslutsfattarna och de praktiskt verksamma på lokal, regional och nationell
nivå känna till hur politiken utformas på EU-nivå och kunna delta i de europeiska
samarbetsmekanismerna.
I den första delen av det här kapitlet redogörs kortfattat för hur det målinriktade
integrationssamarbetet på EU-nivå för närvarande fungerar. Inom många olika områden
av gemenskapsrätten fastställs normer som har stor inverkan på integrationen av
invandrare. Det rättsliga samarbetet i integrationsfrågor utvecklas samtidigt med nya
politiska åtaganden och tekniskt samarbete. Inom en ram som samordnas av Europeiska
kommissionen sker ett strukturerat informationsutbyte mellan de nationella kontaktpunkterna
på integrationsområdet och kommissionen, och detta utbyte används sedan
även som underlag vid integrationsministrarnas möten. I sina slutsatser anger integrationsministrarna
prioriteringarna för nya områden av EU-samarbetet, där fi nansiering
ska tillhandahållas för projekt som genomförs av olika parter samt lokala, regionala och
nationella myndigheter i hela EU.
I det här kapitlet behandlas inte den mer omfattande frågan om införlivande av ett integrationsperspektiv
på EU-nivå, som har behandlats i Europeiska kommissionens meddelande
från 2005 om en gemensam agenda för integration. Integrationen av olika kategorier av
invandrare, bl.a. fl yktingar, beaktas även inom EU:s övriga samarbetsområden, t.ex. när det
gäller kultur, utbildning, sysselsättning, företagande, lika möjligheter, hälsa, fl erspråkighet,
den allmänna opinionen, forskning, social integration och stadspolitik. Vidare fi nns det två
oberoende EU-organ vars arbete är relevant för integrationen av invandrare: EU:s byrå för
grundläggande rättigheter, som fi nns i Wien och som bygger på det tidigare Europeiska
centrumet för övervakning av rasism och främlingsfi entlighet samt Europeiska institutet för
förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound), som fi nns i Dublin.
I kapitlets andra del redogörs för de tre serier av fackseminarier som har lett fram till de tre
utgåvorna av handboken om integration. Genom sammanställningen av konkreta exempel
från olika integrationsområden bidrar handboken till den bredare processen med att
utveckla en europeisk ram för integration.
14 Handbok om integration