Handbok om integration - European Commission - Europa

Förvärvande av medborgarskap och utövande av aktivt medborgarskap
Skyldighet att avsäga sig ett tidigare medborgarskap
För en stat kan fl erfaldigt medborgarskap innebära två slag av problem. Det första rör
statens förhållande till andra stater. Om personer som ansöker om naturalisering får behålla
sitt tidigare medborgarskap, kan detta tänkas skapa konfl ikter mellan stater inom områden
såsom militärtjänst, värnplikt och beskattning. Det andra rör statens förhållande till
medborgarna. Det fi nns olösta frågor som avser lojalitet (på vilket sätt uttrycker medborgare
lojalitet gentemot staten?), bosättning utomlands (behåller medborgare som fl yttar från
landet en faktisk anknytning och förtjänar de samma rättigheter t.ex. till konsulärt skydd?)
och kulturella infl uenser (förväntas de som erhåller medlemskap i det land där de är bosatta
att anta en särskild kultur som bestäms av staten och överge sin ursprungskultur?).
Trots dessa sedan länge olösta problem har fl erfaldigt medborgarskap blivit rättslig
verklighet. Sedan slutet av 1900-talet har många europeiska länder undanröjt de rättsliga
hinder för fl erfaldigt medborgarskap som de hade infört i början och mitten av århundradet.
Skälen till den förändrade inställningen till dubbelt medborgarskap i en del medlemsstater
är att deras egna medborgare har blivit alltmer rörliga och har allt fl er globala kontakter,
invandrarbefolkningen har ökat och blivit mer bofast och principen om ius soli har införts i
medborgarskapslagarna. Många erkänner de jure eller de facto fl erfaldigt medborgarskap
för sina egna medborgare, nya medborgare och deras barn. Andra godkänner det endast
för vissa grupper eller i vissa situationer. På nationell nivå har detta föranlett problem när
det gäller konsekvent tillämpning av bestämmelserna om fl erfaldigt medborgarskap.
Flerfaldigt medborgarskap har också blivit en demografi sk realitet, eftersom toleransen
för fl erfaldigt medborgarskap har ökat antalet s.k. dubbla medborgare. Medlemsstaternas
medborgare migrerar och gifter sig med medborgare i andra länder. Vidare har avskaff andet
av skyldigheten att avsäga sig sitt tidigare medborgarskap inneburit att naturaliseringstakten
i de fl esta EU-länder ökade mellan 1996 och 2005.
Skälen till att nyanlända är mer villiga att ansöka om naturalisering i länder som godkänner
fl erfaldigt medborgarskap har ofta mer att göra med en personlig eller pragmatisk
anknytning till ursprungslandet än med integrationssituationen i det land där de vistas.
Invandrare i ett land som erkänner fl erfaldigt medborgarskap kan naturaliseras utan att det
påverkar deras släktband eller sociala band utanför landet. När man får behålla sitt tidigare
medborgarskap behåller man den viktiga rätten till rörlighet och ställs inte inför nya
visum- och resebegränsningar som kan bli väldigt kostsamma. En grupp som med större
sannolikhet väljer fl erfaldigt medborgarskap när denna möjlighet fi nns är personer som
har ett större humankapital, t.ex. invandrade företagare och aff ärsmän som arbetar med
gemensamma utvecklingsprojekt. Önskan att hålla fast vid ett tidigare medborgarskap kan
också bero på i vilket land man är född. I t.ex. många länder på Balkan, i Nordafrika och i
Mellanöstern är det antingen olagligt att avsäga sig sitt medborgarskap eller också medför
det höga avgifter och att man förlorar sin arvs- och egendomsrätt.
112 Handbok om integration