Förenklingar i aktiebolagslagen m.m., SOU 2009:34 - Regeringen

10 Likvidation och upplösning
10.1 Inledning
Bestämmelser om likvidation finns i 25 kap. ABL. Ett aktiebolag kan
besluta att gå i likvidation utan att någon skyldighet att göra detta
föreligger (frivillig likvidation). I vissa fall är bolaget skyldigt att gå i
likvidation (tvångslikvidation). Ett beslut om likvidation kan alltid fattas
av bolagsstämman. Om det finns grund för tvångslikvidation och
bolagsstämman inte beslutar om likvidation, kan ett sådant beslut fattas
av allmän domstol eller Bolagsverket.
Vid frivillig likvidation är det således bolagsstämman som, efter att
ha tagit del av förslag till beslut, beslutar om bolaget ska gå i likvidation.
Bolagsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller
från och med den senare dag bolagsstämman bestämmer. Själva likvidationsförfarandet
kan då sätta igång och syftar till en avveckling av
bolaget så att bolagets skulder kan betalas och de återstående tillgångarna
fördelas bland aktieägarna. Vid frivillig likvidation utser
Bolagsverket en eller flera likvidatorer. Likvidatorn ska, efter kallelse
på bolagets borgenärer, avveckla bolagets rörelse, betala skulderna och
skifta återstående tillgångar mellan aktieägarna. När likvidatorn fullgjort
sitt uppdrag och lagt fram sin slutredovisning på en bolagsstämma,
är bolaget upplöst.
Likvidationsförfarandet är förknippat med kostnader för bolaget,
bl.a. för likvidatorns arvode. Vidare kan själva förfarandet ta lång tid,
exempelvis finns en tidsfrist om sex månader vid kallelse på okända
borgenärer. Bolag, särskilt de med begränsade tillgångar eller de som
aldrig kommit igång med någon verksamhet och som därför väljer att
lägga ned sin verksamhet, kan av kostnadsskäl avstå från att inleda ett
likvidationsförfarande trots att så borde ske. Detta kan medföra att
nödvändiga avvecklingsåtgärder uteblir eller att avvecklingen måste
ske i andra former, exempelvis genom att bolaget säljs.
253