Reagera och agera - Ungdomsstyrelsen

Socialstyrelsens rapport Frihet och ansvar – en undersökning om gymnasieungdomars upplevda
frihet att själva bestämma från 2006 visar att 25–30 procent av flickorna i år 2 i gymnasiet och
25 procent av pojkarna hade utsatts för kränkande behandling, hot, våld, hot om att kastas ut
hemifrån med mera av föräldrar eller närstående. Cirka 12 000 unga hade varit utsatta för detta
vid flera tillfällen (Socialstyrelsen 2007).
Rädda Barnen uppskattar att vart tionde barn i Sverige är med om att deras pappa misshandlar
deras mamma. Det är en allvarlig form av psykisk misshandel och ofta blir barnen själva också
slagna, men alltför sällan uppmärksammar myndigheterna detta. Föräldrarna kan också
förminska och tysta ner problemen, något som kan leda till obearbetade trauman. Många barn
som bevittnar våld i hemmet får psykiska och sociala problem senare i livet. Barn som upplever
våld under barndomen har större risk att utsättas för våld även som vuxna. Barn som bevittnar
våld i hemmet utsätter också som vuxna andra för våld i större utsträckning jämfört med dem
som inte upplevt våld i hemmet (Rädda Barnen 2007).
Hedersrelaterat våld och förtryck
Det våld som kallas hedersrelaterat våld och förtryck är ett systematiskt sätt att använda
förtryck, hot och våld för att få flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män, vuxna kvinnor
och vuxna män att följa en särskild uppsättning normer. Mycket har skrivits och debatterats om
definitioner och avgränsningar av begreppet hedersrelaterat våld i relation till andra begrepp och
beskrivningar av våld. Det finns dock ännu ingen vedertagen och accepterad definition, varken
nationellt eller internationellt. Så här definierar Länsstyrelsen i Södermanland begreppet:
”Hedersrelaterat förtryck och hedersrelaterat våld finns i klaner och familjer i ett patriarkalt
samhällssystem. Individen är underordnad gruppen som äger och tar yttersta ansvar för heder
och skam. Här är männens och gruppens heder direkt avhängigt av gruppens kvinnliga
medlemmars faktiska eller påstådda sexuella beteende och relationer. I det faktiska förtrycket
och våldet är utövaren oftast en man i nära relation till offret som oftast är en flicka eller ung
kvinna. Andra kvinnor i nära relation till offret kan direkt eller indirekt utgöra ett stöd till
förtrycket som öppet stöds av kollektivets gillande. Systemet gör även förövarna till offer.”
(Länsstyrelsen Södermanlands län 2005)
För flickornas del kan normer som handlar om att bevara familjens heder innebära restriktioner i
att umgås med pojkar, förbud mot att ha en pojkvän, förbud mot sex före äktenskapet, att inte få
delta i simundervisning, gymnastik eller i undervisning om sex och samlevnad samt att inte få
delta i fritidsaktiviteter. För pojkarnas del kan familjens tvång att följa vissa regler som rör
flickors oskuld innebära att de ska ta ansvar för och kontrollera sina systrars beteende. De kan
också bli de som måste utföra straffet om en syster skulle bryta mot normerna. Både flickor och
pojkar kan ha lite eller inget inflytande över vem de får gifta sig med. Det saknas grundläggande
kunskap om vad det innebär för ett barn eller en ungdom att leva med normer som rör
särbehandling av pojkar och flickor och icke jämställda villkor i relation till det svenska
majoritetssamhällets normer kring jämställdhet och strävan att skapa lika villkor för flickor och
pojkar.
Det är föräldrarna som har rätten att bestämma över barnens uppfostran – något som gör det
svårt för till exempel skolor att ingripa för att ett barn ska få tillgång till undervisning som
föräldrarna förbjuder dem att delta i. Enligt ungdomspolitiken ska samhällets institutioner stödja
ungas självständighet och frigörelse från föräldrarna. Det finns lagstöd för att barn, när de blir
tonåringar, gradvis ska få mer självständighet för att fatta beslut om sitt liv och sin kropp. Från
15 års ålder är det till exempel lagligt för flickor och pojkar att ha sexuellt umgänge med andra
som också är över 15 år.
12