Reagera och agera - Ungdomsstyrelsen

– Det är ganska besynnerligt att en verklighetsbeskrivning inte ska lanseras om den eventuellt kan
gynna vissa mörkerkrafter i samhället. Som samhällsvetare upplever jag det som min skyldighet att så
gott man kan beskriva verkligheten som den är. Verkligheten är väldigt sällan som vi skulle vilja att
den var. Om det skulle gynna rasistpartier så är det tråkigt men det är inget som vi kan ta någon större
hänsyn till. Vi får bekämpa rasistpartier på något annat sätt. Men om det är så att det finns en kulturell
dimension i hedersrelaterat våld så tycker jag att det är vår skyldighet att peka på den, och att
åtminstone ta lika stor hänsyn till de flickor som faller offer för det här våldet som att ta hänsyn till
Sverigedemokrater och andra skumma krafter i vårt eget land.
Teorin om könsmaktsordning kanske kan hjälpa oss att se vad som förenar det här våldet med annat
våld mot kvinnor, men det kan inte hjälpa oss att se de väsentliga skillnaderna, anser han. Till skillnad
från det mönster som följs i det etniskt svenska majoritetssamhället, där våldet primärt utförs av en
nuvarande eller tidigare sexuell partner, följer hedersvåldet andra mönster:
Våldet är kollektivt, inte individuellt
Våldet är altruistiskt, inte egoistiskt
Även män utsätts för våldet
Kvinnor deltar i viss utsträckning i våldet.
Tragedin i Knutby
Mikael Kurkiala drar en parallell till mediebevakningen av en annan tragisk händelse två år efter
mordet på Fadime Sahindal. Tragedin i Knutby angreps helt annorlunda trots att den som dött, precis
som Fadime, var en ung kvinna som hade levt i ett starkt kollektiv. Knutbyförsamlingens liv vändes ut
och in. Allt kring den patriarkala och slutna världen lyftes fram och analyserades. De allra flesta var
rörande överens om att många av svaren fanns i församlingens kultur.
– Människorna i Knutby församling var de idealiska andra. Det var totalt riskfritt för oss normala, från
höger till vänster, att peka finger och säga att de inte är kloka i huvudet. Vi tillämpar alltså olika
analysmetoder på olika typer av gemenskaper i Sverige på basen av om vi kan uttala människornas
namn korrekt. Har de konstiga namn får vi ta till andra metoder, annars kan vi gynna olika krafter eller
så är vi intellektuellt ohederliga. Det är uppenbart att det finns en slags apartheid i detta som är
besynnerlig.
– För om vi inte tar de som drabbas på allvar och tar tag i problemen innebär det att vi får ett samhälle
där individens rättigheter bestäms utifrån vilken grupp i samhället hon eller han tillhör. Vi vill inte ha
ett sådant samhälle.
Mångkulturellt myspys
Mångkultur är inte bara en beskrivning om hur ett samhälle ser ut. Det är också en ideologi, påpekar
Mikael Kurkiala. Problemet med ideologier är att man gärna lyfter fram vissa saker och tränger undan
andra. Det är okej att kritisera vissa andra kulturer. Att till exempel vara kritisk mot amerikansk
skräpkultur är politiskt korrekt. Men att till exempel prata om muslimsk skräpkultur har en helt annan
laddning.
– I Sverige har det varit legitimt att pratat om det mångkulturella som något slags myspys. En äng där
alla blommor ska få blomma. Samtidigt har vi haft en väldigt stark ambivalens när vi pratar om de
problem som av nödvändighet tenderar att uppstå när olika värderingar kolliderar med varandra.
Kultur är värdeneutralt, anser Mikael Kurkiala, det är inte fint i sig. Om kulturer innehåller inslag som
är dåliga måste de kritiseras. Det betyder inte att vi bör bekämpa det mångkulturella samhället. De
allra flesta samhällen har i alla tider varit mångkulturella och de flesta av oss vill ha det så, konstaterar
han. Det är bevisat att många kulturer kan leva i samma samhälle.
– Vi har ett mångkulturellt samhälle och kommer alltid att ha det. Det intressanta är hur man reglerar
relationerna mellan de olika kulturella gemenskaperna inom ett samhälle.
7