Reagera och agera - Ungdomsstyrelsen

På olika platser i världen har man löst frågan på olika sätt som blivit mer eller mindre lyckade. I Indien
skapades ett kastsystem, i Sydafrika apartheid. I USA har man valt att bibehålla kulturella skillnader,
men samtidigt försökt skapa en stark tilltro till staten och särskilt till idén eller drömmen om det
amerikanska samhället. I Europa inklusive Sverige är målet att smälta samman de olika kulturerna.
Just tilltron till staten är unikt stor i de nordiska länderna, åtminstone bland oss som har våra rötter här.
Så är det inte i de länder där hederskulturen finns. Där är istället staten ofta en fiende och ett hot. När
svenskar vänder sig till staten för att få hjälp vänder man sig i många andra kulturer till sin släkt.
Bristen på tillit till staten i allmänhet gör det också svårare för den svenska staten att skapa ett
förtroende bland vissa invandrargrupper. Det är inte konstigt att stenar slängs mot brandbilar i till
exempel Rosengård om man förstår vad uniformer symboliserar för vissa människor, påpekar Mikael
Kurkiala.
Finns det någon lösning
Hur ska vi då hantera hedersproblematiken och bristen på tilltro till staten, undrade deltagarna på
seminariet, finns det någon lösning
Det här är stora och svåra frågor och lösningen är inte enkel, anser Mikael Kurkiala. Hedersrelaterat
våld går inte att på något enkelt sätt koppla till etnicitet, nationalitet eller religion, även om det är
vanligast förekommande bland muslimer i Mellanöstern. Först och främst bör vi informera om de
lagar och rättigheter som vi har i vårt samhälle. Bryter man mot lagen begår man ett brott. Men
information hjälper bara på marginalen. Staten måste bevisa att det går att sätta sin tillit till den. Och
det allra svåraste är kanske att få människor att identifiera sig med staten. Karl-Oskar och Kristina
visste att deras barn och barnbarn skulle komma att orientera sig mer och mer mot det amerikanska
samhället. Kanske skulle de behålla några obetydliga traditioner men inte mer. Dagens nätverksvärld
är en helt annan, kontakterna med hemlandet behöver aldrig brytas.
– Det nya landet är en geografisk plats som du vistas på. Men din själ tillhör nätverket du lever i. Så
integration är på ett sätt mycket svårare i dag än någonsin tidigare. Och frågan är om vi vill ha det eller
inte. Tidigare skrevs det sista brevet hem, men så är det inte längre.
Men kulturer förändras. Att slå sitt barn var legitimt i Sverige för 50–60 år sedan. I dag är det ingen
kulturell handling. Det betyder att även hedersrelaterat våld kan tappa sin kulturella legitimitet.
– Det finns krafter, inte minst från invandrargrupper, som aktivt arbetar för det. Förhoppningsvis så
kommer det här handlingsalternativet att upplevas som absurt inom ett par årtionden. Men det krävs att
man samarbetar för att komma dithän. Och jag upplever att alla dessa ”do gooders” som försöker
kamouflera och tona ner de här väsentliga skillnaderna stjälper avsevärt mycket mer än vad de
hjälper.
Vi kan inte bota hjärntumör med alvedon, påpekar Mikael Kurkiala. Tar vi inte hänsyn till kulturella
skillnader kan det sluta som i Fadime Sahindals fall. Hon fick rådet att prata med sina föräldrar
eftersom den här typen av generationskonflikter är vanliga överallt. Det är ett exempel på det svenska
samhällets stora skräck för skillnader.
8