Reagera och agera - Ungdomsstyrelsen

Strategier för selektiv prevention
Skolor och socialtjänster, kvinnojourerna och polisen är de verksamhetsområden som i störst
utsträckning satsar på selektiva förebyggande åtgärder. Det är också dessa verksamheter som har störst
erfarenhet av kontakt med drabbade unga kvinnor och andra som befinner sig i en riskzon.
Läget ser mycket olika ut i olika kommuner, särskilt när det gäller att arbeta förebyggande med
hedersproblematik. De flesta av de enskilda kvinnojourerna, socialtjänsterna och skolorna samt
polisen beskriver att det i dag finns handlingsplaner för hur kvinnor som utsatts för våld ska tas om
hand i det akuta skedet. De innefattar även hur samverkan med andra förvaltningar och myndigheter
ska gå till. Men mycket av det preventiva arbete som bedrivs tycks vara riktat mot att bekämpa våld
mot kvinnor i allmänhet och inte specifikt våld som är hedersrelaterat eller riktat mot just unga
människor.
Några har däremot gått längre och beskriver att de har utarbetade program för selektiv prevention
mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. På olika platser existerar det också en
omfattande samverkan mellan kommunen och olika myndigheter, exempelvis i Lund. Dessutom pågår
samverkansprojekt mellan flera kommuner och myndigheter, till exempel i västra Gästrikland. Där
finns sedan 2007 ett samverkansprojekt mellan socialtjänsten i Sandviken, Hofors och Ockelbo
kommun, kvinnojourerna i Sandviken och Hofors, brottsofferjouren, polisen i Västra Gästrikland,
skolpersonal, ungdomsmottagning, MCV, BVC, HVB-hem med skyddat boende och länets kriscenter
för män. Projektet stöttas med medel från Länsstyrelsen i Gävleborg.
Vad ska göras
Central struktur och lokal beredskap
Sollentuna kommun skriver till exempel att de behöver bygga upp en långsiktigt hållbar struktur för
arbetet kring våld i nära relationer. De måste bestämma vad det förebyggande arbetet ska innehålla,
vem eller vilka som ska utföra arbetet och vilka målen är. Sollentuna är ett exempel på hur många
kommuner resonerar.
Bland de som befinner sig i en specifik verksamhet anser de flesta att de handlingsplaner som finns i
dag behöver uppdateras kontinuerligt och göras mer omfattande och synligare för personalen för att
direkt kunna användas i ett akut läge. Handlingsplanerna behöver vägleda personalen om hur de ska
agera. De ska också innehålla information om vart de ska vända sig med olösta problem och om vem
som har vilket ansvar.
De flesta beskriver också att de kommer att starta eller utveckla det selektiva förebyggande arbetet
för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Det hedersrelaterade våldet har en annan dimension
och kräver delvis andra arbetssätt än vad de tidigare jobbat efter. Hedersrelaterat våld och förtryck
drabbar inte bara kvinnor och flickor utan också pojkar och män inom familjen. Men i några
strategibeskrivningar tas däremot frågan om hedersrelaterat våld inte upp alls.
Uppmärksamma varningssignaler
Skolan är det verksamhetsområde som riktar störst fokus på att bli duktigare på att uppmärksamma
hedersrelaterat våld och förtryck. Skolorna har handlingsplaner för hur de ska agera vid misstanke om
till exempel våld mot barn. Däremot finns kritik mot att planerna inte räcker till.
Det saknas en fördjupad kunskap om hur ett konkret arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck kan
fungera, anser till exempel en representant för en kvinnojour i Skåne: ”Ofta står skolpersonal
handfallen inför svåra och mer komplexa fall med inslag av hedersrelaterat våld och förtryck just på
grund av brist på kunskap och erfarenhet.”
Skolan åtgärdar det genom att till exempel satsa på att informera och utbilda personal i mänskliga
rättigheter, barnkonventionen, lagen om förbud mot diskriminering och socialtjänstlagen samt utarbeta
handlingsplaner och rutiner. Men också genom att informera alla elever om att barnkonventionen
gäller alla barn oavsett religion, kulturell bakgrund och etnisk tillhörighet. Dessutom ska eleverna
informeras om vilka resurser som samhället har för att ge stöd och skydd.
Representanter från de skolor, både grund- och gymnasieskolor, som deltog i utbildningen har
framförallt lagt stor vikt vid att personalen ska bli bättre på att uppmärksamma varningssignaler från
eleverna.
10