Reagera och agera - Ungdomsstyrelsen

Akuta åtgärder
Kvinnojourerna är de som lägger störst fokus på att beskriva hur man bör gå tillväga i kontakten med
en våldsutsatt kvinna. Här följer en sammanställning av vad som kan göras i det akuta skedet:
Motivera kvinnan att söka hjälp och dokumentera eventuella skador – det gäller även om hon inte
vill göra en polisanmälan. Dokumentationen kan vara viktig om våldet fortsätter och hon väljer att
anmäla vid ett senare tillfälle.
Ta hand om eventuella barn.
Prata med parterna i skilda rum – våldet kan öka om paren sammanförs.
Uppmuntra till polisanmälan.
Se över vilka akuta behov som den drabbade kvinnan har – till exempel bostad.
Stötta i kontakten med samhällets institutioner.
Flera kursdeltagare påpekar att utsatta kvinnor allt för ofta är ensamma. Det är viktigt att de med
kort varsel kan få kontakt med någon. Några kvinnojourer diskuterar kring handfasta åtgärder som ska
förenkla och göra situationen mindre ansträngande för de hjälpsökande kvinnorna och deras eventuella
barn. Kvinnojouren i Växjö vill till exempel förkorta avståndet mellan kontoret eller lägenheterna för
de boende kvinnorna, och därigenom öka möjligheten till kontakt. De vill också ändra jourtiderna så
att det blir lättare att ta kontakt med kvinnojouren på dagtid. Det har visat sig att kvinnor har svårare
att söka hjälp på kvällen. Kanske beror det på att deras män är hemma då. Tillgången till auktoriserade
tolkar behöver också bli bättre.
Enkla åtgärder som att skaffa gosedjur och ritmaterial kan också vara till hjälp för att barnen ska
känna en större trygghet. Att teckna ner svåra upplevelser kan ibland vara lättare än att prata om dem.
Från andra håll finns även tankar på att till exempel hyra in lärare för att ge barnen undervisning
under den period som de befinner sig hos kvinnojouren.
Minska fysiska och organisatoriska avstånd
Det fysiska avståndet diskuteras även av Polismyndigheten i Södermanlands län. De skriver att de ska
utveckla samarbetet med åklagarkamrarnas relationsvåldsexperter, socialtjänsten, hälso- och
sjukvården, kriminalvården, mansmottagningar, kvinno- och tjejjourer samt skolor med flera. Det ska
till exempel ske genom att socialtjänsten och åklagarna får tillgång till kontorsrum så nära
familjevåldsrotlarna som möjligt.
Från kommunalt håll påpekas att det ibland är nödvändigt med ett omedelbart omhändertagande om
det är fara för individens liv och hälsa. Samtidigt bör man vara medveten om att ett
tvångsomhändertagande kan göra mer skada än nytta på grund av flickans eller pojkens
beroendeställning till familjen.
Effektivare samverkan är annars det som många kommuner, kvinnojourer och polisen eftersträvar.
Polisen påpekar att samverkan dessutom är en skyldighet som är reglerad i förvaltningslagen.
Polismyndigheten i Södermanlands län skriver till exempel att de vill vårda, underhålla och medverka
till att utveckla de samarbeten som de ingår i just nu, till exempel nätverk för hedersproblematik,
nätverk för utsatta barn och samverkan för barn- och kvinnofrid.
Under 2009 vill Polismyndigheten i Södermanlands län gå vidare med att driva ett
samverkansprojekt tillsammans med andra yrkesgrupper som har en ofta återkommande kontakt med
brottsoffer. Syftet är att öka kunskapen om samkönade relationer och HBT-personer. Målet är att öka
kompetensen i bemötandet av offer och förövare och därigenom upptäcka fler brott.
12