Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

inflytande, och böra tagas i beräkning, nödgas man medgiva, att knappt något
hushållförsök ännu blivit anställt, vid vilket intet skulle återstå att önska. Men, om
vi med samma anspråk och samma måttstock betrakta andra erfarenhetsvetenskaper,
så lärer knappt någon av dem kunna företes, där alla försök, på vilka
hon grundar sina satser, blivit fulländade. Likväl kunna vi ej neka dem en hög
grad av vetenskaplig visshet. Detsamma är även förhållandet med lanthushållningen
såsom vetenskap.”
I en organiserad försöksverksamhet såg Böcker en så viktig uppgift att han ville
få den inryckt i sällskapets stadgar. När han i ett memorial 14.8.1815 (D II 1 s.
102) första gången anför synpunkter på vad stadgarna borde innehålla nämner han
ännu ingenting om försök. Det gör han däremot i ett motsvarande memorial
1.12.1820 (A I 17 s. 190 b): ”Anställandet av sorgfälligt, med sträng kalkyl
beräknade försök borde sällskapet på allt vis uppmuntra och uppdraga kunnige
hushållare i landsorterna att på sällskapets bekostnad anställa sådana, likväl med
förbindelse att återbetala hälften av kostnaden, i fall försöket väl lyckades.” För att
bl.a. leda denna försöksverksamhet borde sällskapet ha ett permanent utskott i
vilket det tidigare redskapsutskottet kunde uppgå. – Så blev det.
I de stadgar som antogs 8.11.1821 fick Åkerbruksutskottet och dess
försöksverksamhet egna paragrafer, §§ 58–62 (A I 17 s. 103). Böckers stadgeförslag
hade granskats av ett särskilt utskott (A I 17 s. 21 – P § 10/1.12.1820). Av
utskottets medlemmar hade Johan Gadolin uppgjort ett eget förslag (D II 1 s. 295)
som också det upptog ett Åkerbruksutskott och dess uppgifter. Stadgeförslaget
hade med ett påpekande om det nya utskottet också tillställts sällskapets
korrespondenter för utlåtande (D VI 3 s. 135).
I sitt memorial av år 1820 om nya stadgar antydde Böcker att den av det
föreslagna åkerbruksutskottet ledda verksamheten kunde bekostas med det anslag
som sällskapet åtnjöt för potatisodlingens främjande. Sällskapet fann tanken god
(A I 17 s. 205 och 58 b – PU + RU § 1/13.4 och P § 16/2.5.1821) och en motsvarande
framställning riktades till KMt (B I 9 nr 1349 och Underrättelser 7/1826
s. 103). Här sades bl.a.: ”Då den utväg, som av så många andra, för samma
ändamål som sällskapet arbetande corporationer, till vinnande utav en säker
erfarenhet blivit vidtagen, att nämligen låta på egen experimentaljord anställa
försök, är mera kostsam än att den torde av sällskapet kunna påtänkas, så skulle i
det stället detta utskotts ledamöter ... själva eller genom andra anställa experimenter
...” – Sällskapets framställning om att friare få förfoga över potatisanslaget
blev emellertid avslagen 9.4.1823 (D I 1 s. 109).
Då det inte lyckades att friställa potatisanslaget för försöksverksamhet
förmådde Böcker sällskapet att se särskilda försök som en förutsättning för
potatisodlingens främjande. Det gällde inte bara potatisens odlingsteknik, utan
också försök med dikesplog (A I 21 s. 133 – ÅU § 2/17.4.1826). Till och med
meteorologiska observationer och litteratur ansågs kunna bekostas med anslaget
(A I 22 s. 88 – ÅU § 3/22.2.1827). I sina yrkanden kunde Böcker stöda sig på ett
betänkande till KMt (B I 13 s. 67) om hur potatisodlingen kunde främjas, vilket
sällskapet hade inlämnat med anledning av KMt:s nyssnämnda avslag.
För att få en stadig grund för sitt betänkande hade sällskapet i ett 1.11.1823
daterat cirkulär inbegärt uppgifter om potatisodlingen och förslag till dess
främjande (D V 11 s. 28). Bland annat ville sällskapet få del av erfarenheter av
arbetsåtgången vid odlingen och av potatisens utnyttjande som foder och till
brännvinsbränning. Det utförligaste svaret gavs av prosten Joh. Borgström och
98