Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

tycks inte ha varit helt entydigt. När det gällde att avgöra vaccinatörernas rätt till
ersättning för att vaccinera allmogebarn fann sällskapet skäl att anteckna till
protokollet att till allmogen skulle hänföras ”icke allenast jordbrukare såsom
hemmansinnehavare, torpare, landbönder m.m. [...], utan även klockare och andra
kyrkobetjänte, sockenhantverkare och gärningsmän samt bruksarbetare, vilka väl
egentligen icke därunder kunde begripas” (A I 6 s. 188 – P § 1/15.9.1804).
2.3 Rådgivningens ekonomiska underlag
I sin första proklamation till allmänheten vädjade sällskapet om medborgarnas
stöd. Alla uppmanades att medverka till sällskapets syften, den ene med sina
kunskaper, ”den andre med sin nit och drift och åter en annan med sin förmögenhet”.
Sällskapets stadgar har alltid räknat med en medlemsavgift. Enligt de
första stadgarna (§ 7) var denna 3 riksdaler och år 1855 1 rubel och 50 kopek.
Mycket snart fick sällskapet också små donationer till fri disposition (A I 1 s.
22 – P § 4/2.1.1798) och med tiden genom testamenten betydande belopp att
disponera för bestämda ändamål. Störst var de tillgångar sällskapet fick genom
assessor Ahlmans testamente av år 1798. En tidvis ganska fri tolkning av testamentena
gjorde det möjligt att anlita donationsmedlen för olika slags rådgivningsaktiviteter
och för sällskapets allmänna verksamhet.
Avgörande för sällskapets möjligheter att verka har likväl statsmaktens stöd
varit. Genom resolution 20.11.1798 (D I 1 s. 2) beviljades sällskapet samma
portofrihet som Patriotiska Sällskapet åtnjöt. Genom kungligt brev 20.6.1801 (D I
1 s. 7) tillförsäkrades sällskapet i tio års tid 1.000 riksdaler om året för potatisodlingens
främjande.
Redan innan freden i Fredrikshamn hade fogat Finland som ett storfurstendöme
till Ryssland utlovade Alexander I 2.250 rubel om året för samma ändamål.
Dessutom skänkte han en engångssumma om 2.000 rubel till sällskapets fria
förfogande (D I 1 s. 45). När han sommaren 1812 besökte Åbo lovade han på
regeringskonseljens förslag och utan någon framställning från sällskapets sida
sällskapet ett årligt anslag om 10.000 rubel för lin- och hampodlingens främjande
(D I 1 s. 46).
Då medlemsavgifterna med tiden visade sig otillräckliga för sällskapets
allmänna verksamhet anhöll det i en utförlig motiverad skrivelse (B I 4 s. 65) hos
KMt om ett årligt anslag om 1.000 rubel, vilket beviljades per 1.1.1817 (A I 13 s.
6 – P § 2/2.1.1817 och D I 1 s. 63).
För sina ekonomiska resurser och deras användning har sällskapet år för år
redovisat i sina årsberättelser.
Räkenskapsböckerna finns bevarade (F I) och innehåller också brev och
uppgifter även om annat än ekonomin.
2.4 Rådgivningens organisation
2.4.1 Sällskapets medlemskår och arbetsfördelning
Under hela den nu ifrågavarande tiden trycktes medlemsförteckningen i årsböckerna,
om än inte alla år. Cygnaeus (s. 164, 304 och 369) ger detaljer och
översikter. Det var ett ganska slutet sällskap med några hundra medlemmar, så
144