Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Ett kvart sekel senare togs tanken på ett lantbruksgille på Åland upp av
Hushållningssällskapets sekreterare Ernst Rönnbäck (A I 81 s. 34 – St §
10/27.1.1886 -bil.) och sällskapet sände ett tryckt cirkulär i 40 exemplar ”Till
Ålands jordbrukare” (B I 33 nr 58/1886). Nu kunde sällskapet hänvisa till
annorstädes vunna erfarenheter av lantbruksgillen och utlovade ”hjälp till självhjälp”
om ett lantbruksgille på Åland vann allmänt deltagande under ledning av
insiktsfulla och nitälskande män. Intresset för saken underblåstes av sällskapets
resande föredragshållare Uno Bremer, som enligt sin egen berättelse försökt
”uppmuntra lantmännen till att sammansluta sig till dylika fackföreningar”
(Handlingar 1886 s. 53 och 57). Denna gång var steget kort från tanke till
handling. Den 16 april 1886 stadfäste senaten stadgar för ”Ålands lantbruksgille”
(D I 7 s. 88–93, Handlingar 1886 s. 70). Ordförande för gillet blev kungsgårdsarrendatorn
Herman Lignell på Haga.
Ålands lantbruksgille fick en god start genom de konkreta uppgifter det fick då
sällskapet i juni 1887 anordnade ett lantbruksmöte med utställning i Godby, men
redan när det gällde att följa upp de då fattade besluten fann Hushållningssällskapet
skäl att påtala gillets brist på livaktighet. Lignell svarade att han utlyst
två sammanträden men att dessa inte blivit beslutföra (A I 84 s. 59 – St §
16/22.2.1889 -bil., Kopieboken s. 431/1889).
Gillet hölls likväl vid liv och från dess årsmöte 1893 sände sekreteraren Julius
Sundblom en anhållan om att sällskapet åter måtte föranstalta ett lantbruksmöte i
Godby (A I 88 s. 83 – St § 2/25.5.1893 -bil.). Rönnbäck framlade för sin styrelse
ett förslag till svar där han framhöll att sällskapet erbjudit hjälp till självhjälp men
att gillet självt ingenting gjort. Styrelsen delade sin sekreterares uppfattning och
gillets anhållan avslogs (Kopieboken s. 750). Redan följande år beviljades gillet
emellertid 300 mark för en utställning (A I 89 s. 86 – St § 10/22.6.1894).
Det till livaktighet vaknade gillet vände sig snart till Lst. och bad om direkt
stöd för att avlöna en ambulerande rådgivare i kreatursskötsel. Framställningen
avslogs (D I 9 s. 25) och ålänningarna uppmanades anlita den ena av Hushållningssällskapet
underställda länedejorna (A I 91 s. 67 – St § 3/24.4.1896,
Kopieboken s. 832, D XXIV 44 nr 205). – Samma år fick gillet åter sällskapets
stöd för en utställning (A I 91 s. 91 – St § 5/12.6.1896 -bil.).
Ett par år senare lät emellertid Lst. sällskapet veta att gillet åter bett om direkt
statsanslag, men att det syntes bäst att gillena stöddes genom sällskapen (A I 93 s.
49 – St § 4/22.2.1898 -bil.). Sällskapet var av samma åsikt och förklarade sig
villigt att tillgodose Ålands behov (Handlingar 1897–1898 s. 57). Gillet bad åter
om sällskapets stöd och fick det (A I 93 s. 81 – St § 14/18.5.1898, D XXIV 46 nr
166).
År 1899 indelade sällskapet hela sitt verksamhetsområde i distrikt för 17 gillen,
ett av dem Ålands lantmannagille, samt tillställde gillena mallstadgar (se 3.3.4.2).
De gillen som inte beaktade mallstadgarna förvägrades ett par år senare understöd.
Till dem hörde Ålands lantbruksgille, som sålunda inte heller hade ändrat sitt
namn (A I 96 s. 118 – St § 8/22.5.1901). Avslaget på dess anhållan om anslag
föranledde gillet att ändra stadgarna, men inte namnet (A I 96 s. 136 – St §
10/19.6.1901, D XXIV 49 nr 407). – År 1902 anhöll gillet om att en rotfruktsodlingsinstruktör
skulle stationeras på Åland (A I 97 s. 83 – St § 7/5.4.1902, D
XXIV 51 nr 311).
Följande år ersattes gillet med Ålands Lantmannaförening. Hur det gick till
framgår inte av arkivet. Där finns blott ett utdrag ur ett ”Protokoll fört vid Ålands
199