Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Den inflammerade språkfrågan gav i december 1908 anledning till att ett
tjugutal enskilda personer tillställde de tre svenska sällskapen ett förslag om en
närmare sammanslutning av dessa sällskap. Nylands och Tavastehus läns
lantbrukssällskap reagerade med att be de två andra sällskapen utse medlemmar i
en samkommitté för att föra ärendet framåt. De två skrivelserna behandlades vid
Hushållningssällskapets styrelsemöte, men protokollet har till en del gått förlorat
(D XXIV 62 nr 492 a och 499, A I 103 s. 220 – St § 8/29.12.1908). I varje fall
utsåg sällskapet representanter i kommittén (Kopieboken s. 952). Professor Gösta
Grotenfelt uppgjorde ett förslag för ”de svenska lantbrukssällskapens i Finland
förbund”. Det upptogs till behandling av Hushållningssällskapets styrelse och vid
sidan därav ett av sällskapets sekreterare gjort kompletterande förslag (A I 104 s.
103 – § 3/10.5.1909, D XXIV 63). Ett slutligt stadgeförslag uppgjordes av
samkommittén. Det gillades av Hushållningssällskapets styrelse och av plenum,
som beslöt att sällskapet skulle ingå som medlem i det nya förbundet (A I 104 s.
181 och 45 – St § 10/11.11 och P § 7/12.11.1909 -bil.). Samtidigt beslöt sällskapet
kvarstå i det gamla förbundet, en tanke som hävdats av sällskapets ordförande
V.M. von Born (A I 104 s. 104 – St § 4/10.5.1909). – Ur det finska förbundet
utträdde Hushållningssällskapet år 1919 (A I 113 s. 37 och 90 – St § 8/25.2 och §
3/28.11.1919), som det uppgavs av sparsamhetsskäl (Kopieboken s. 318).
För uppgifter om centralförbunden hänvisas till dessas egna skrifter. På samma
sätt bör uppgifter om de i början av 1900-talet bildade småbrukarförbunden sökas
i dessas skrifter.
3.3.6 Lantbrukets specialorganisationer
3.3.6.1 Landsomfattande och regionala föreningar
Mot slutet av 1800-talet framträdde ett behov av specialföreningar för att främja
särskilda grenar av gårdsbruket. Trots att Hushållningssällskapet under denna tid
småningom förlorade mycket av sin särställning som initiativtagare och fadder kan
dess arkiv och tryckta skrifter bidraga till att belysa också de landsomfattande och
regionala specialföreningarnas tillblivelse.
Hästavelsorganisationer
Genom annons i Åbo Underrättelser 23.2.1867 kallade ”Några hästvänner i Åbo”
alla för hästavelns upphjälpande intresserade till Hushållningssällskapets sal
7.3.1867 för att diskutera möjligheterna att stifta en hästavelsförening för länet.
Ärendet har likväl inte satt spår i sällskapets protokoll, men ”Hästvänsföreningen”
blev inte utan betydelse (Åbo Tidning 11.2.1886).
Tjugu år senare vände sig föreningen till sällskapet med en framställning om
stöd för att åstadkomma en hovbeslagsskola (A I 82 s. 183 – St § 10/30.12.1887 -
bil.). Föreståndare för skolan blev veterinären Ludvig Fabritius. Med honom som
drivande kraft tillkom mot slutet av seklet Hästavelsföreningen Hippos i Åbo.
Hippos-föreningar bildades också på andra orter. Åboföreningen föreslog i brev
12.3.1906 (D XXIV 59 – 4.4) att de tre lantbrukssällskapen i länet skulle inleda
samarbete för hästavelns främjande. Då hade Lst. (D I 11 s. 10) nyss låtit veta att
statens stöd till hästaveln härefter komme att bestämmas enligt senatens beslut av
31.5.1905, vilket förutsatte särskilda hästavelsförbund. Hushållningssällskapet
213