Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

med distriktsmejerier och för att sköta dem krävdes specialutbildat folk, inte
sådana som utbildats till deja och mejerska.
Med stöd av den erfarenhet som med åren vanns vid landets mejeriskolor
utfärdades 18.11.1886 ett reglemente för mejeriskolorna i Finland (D I 7 s. 106–
110). Det ingår som nr 39 i det årets författningssamling. I motsats till reglementet
för jordbruksskolorna gav det lantbrukssällskapen viktiga uppgifter vid skolornas
övervakning och förvaltning. Skolorna skulle ge undervisning också i ladugårdsskötsel,
vara tvååriga och ha 5–12 elever, beroende av antalet kor på skollägenheten.
Sällskapet hade inte beretts tillfälle att utlåta sig om reglementet och ställde sig
mycket kritiskt. År 1886 hade det anställt den svenske mejerikonsulten Oskar
Molander och denne kritiserade i sina verksamhetsberättelser hårt mejeriskornas
utbildning i vårt land (Handlingar 1886 s. 82 och 1887 s. 91).
Reglementet var uppenbarligen otidsenligt redan när det gavs och blev snart
helt föråldrat. Detta framhöll sällskapets sekreterare Ernst Rönnbäck i en
17.4.1889 i Åbo Tidning införd artikel ”En reform som ej längre bör uppskjutas”.
Samma dag sammanträdde sällskapets styrelse för att bl.a. behandla ett förslag att
förflytta den sällskapet underställda skolan i Egentliga Finland. Rönnbäck
hänvisade vid mötet till sin tidningsartikel och ville att sällskapet skulle hemställa
om en omorganisation så att skolan skulle undervisa endast i mjölkhushållning (A
I 84 s. 83 – St § 8/17.4.1889 -bil.). M. von Haartman inlämnade ett liknande
ställningstagande, kompletterat med hans i Nya Pressen införda uppsats ”Till
frågan om mejeriskolornas reorganisation” (Handlingar 1889 s. 104–120).
Sällskapet inhämtade ytterligare synpunkter av skolans ägare och av dess
föreståndare (A I 84 s. 101 – St § 1/15.5.1889 -bil.) samt vände sig därefter till
Jexp. med förslag om att skolan skulle bli ettårig och undervisa sina sex elever
enbart i mejerihantering. Framställningen avslogs av senaten (D I 7 s. 179), som
funnit det vara betänkligt att innan tillförlitligare erfarenhet vunnits rörande
verkningarna av det gällande reglementet ändra skolformen. – Vid samma tid
påmintes sällskapet om sin övervakningsskyldighet (D I 7 s. 173).
Ett par år senare fick sällskapet tillfälle att hävda sin uppfattning att det
behövdes skilda skolor för kreatursskötare och för mejerister. Då fick sällskapet
nämligen på remiss från Jexp. Emil Andersins förslag om att på Harjus skollägenhet
inrätta en ettårig kreatursskötare- och ystareskola. För ärendets behandling
hade von Haartman inlämnat ett avstyrkande utlåtande (A I 86 s. 191 –
St § 2/30.9.1891 -bil.), vilket helt omfattades av styrelsen (B I 34 nr 722/1891 och
Handlingar 1891 s. 35).
Med tiden blev det alltmer uppenbart att utbildningen måste specialiseras och
effektiveras. Ansvaret för utbildningen övertogs år 1892 av den då inrättade
lantbruksstyrelsen.
Hösten 1893 fastställde Lst. ett reglemente för de ettåriga mejeriskolorna med
kvinnliga elever (D XXIII 31 s. 86).
När det år 1894 blev aktuellt att flytta skolan i Egentliga Finland anmodade Lst.
(D I 8 s. 90) sällskapet att höra sig för om jordbrukare och mejeriägare som vore
villiga att övertaga den: ”Då en allmän tendens förefinnes att åtskilja mejeridriften
från ladugårdsskötseln och ett lika mått av kunskaper och erfarenheter i vardera av
dessa fack hos samma person till följd därav icke är absolut nödvändigt, så får Lst.
anhålla det ville Bestyrelsen träffa preliminära avtal om skolans inrättande
alternativt såväl på grundvalen av reglementet för mejeriskolor av den 18
62