Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

orde Mustiala reorganiseras, sedan Viborgs och Vasa län få egna skolor. Där
skolor inrättades borde det ske enligt det förslag från Viborgs län som sällskapet
fått att uttala sig om.
Sällskapet hade grundligt övervägt sitt utlåtande (s. 79) och bland annat låtit ett
par utsända sakkunniga besöka olika orter (s. 168). Också andra sakkunniga hade
uttalat sig om skolor (s. 183, 210). Vidare hade Uleåborgs läns hushållningssällskap
fått framlägga synpunkter och önskemål, vilka återgavs i utlåtandet (s.
303). Länets behov av en egen ”drängfogde- eller rättareskola” framhölls och som
plats för den utpekades Muhos eller eventuellt Kalajoki.
4.2.2 Sällskapets kommission för lantbruksutbildning
Vid tiden för tronskiftet skedde stora förändringar också inom sällskapet. Det
visade sig att den högt betrodde Arnell hade missbrukat sin dominerande ställning
som sekreterare. Hans ekonomiska oegentligheter framkallade krav på breddad
aktivitet och ansvarsfördelning. År 1855 antogs nya stadgar. I dem hade inryckts
möjligheten att tillsätta tillfälliga eller permanenta kommissioner för olika syften.
Bland de år 1855 tillsatta permanenta kommissionerna fanns en för lantbruksskolor
(A I 51 – U § 1/15.1.1856). I den invaldes kommerserådet Erik Julin,
magister A.G. Rindell och handlanden C.F. Hamberg. Ett par månader senare fick
den en instruktion, men kallades då Kommissionen till bildande av lantmannaundervisningsanstalter
för en förbättrad lanthushållning (A I 51 – U § 3/15.3.1856
och B I 23 s. 70). Som kommissionens ändamål angav instruktionen ”att bereda
dem som sådant önska tillfälle att genom vistande på egendomar, vilka skötas av i
lantmannayrket kunniga personer, inhämta undervisning i jordbruket och dess
binäringar”.
Kort innan kommissionen tillsattes hade Julin framhållit ”av huru stor vikt det
vore för jordbrukets upphjälpande i vårt land att den bildade klassen försattes i
tillfälle att hos sakkunniga jordbrukare förvärva sig såväl teoretiska som praktiska
insikter i jordbruket” (A I 50 – U § 2/19.10.1855). Det gav anledning till ett beslut
att sprida subskriptionslistor för en fond för ”medellösa ynglingar som hos landets
utmärktare jordbrukare önska utbilda sig till dugliga egendomsförvaltare och
arrendatorer”. Kaptenen Alex Jack, löjtnanterna Emil von Schantz och Gustaf
Silfversvan samt possessionaterna greve Armfelt och von Essen anmodades biträda
med att sprida listorna.
Kommissionens protokoll finns inte bevarade, inte heller dess brevkoncept. I
sällskapets 1856 tryckta handlingar (4.1 s. 72) kallas den Kommissionen för lantmannaundervisning
och som en av dess uppgifter anges att anskaffa lärlingsställen
åt unga bondsöner. I sällskapets verksamhetsberättelse för tiden 1.11.1854–
1.11.1857 (Handlingar 4.3 s. 6 och 69) redogörs för hur Kommissionen för anskaffande
av lärosäten för unga lantbrukare verkat. Där uppges också på vilka
villkor lärlingar borde antagas och vad allt de borde lära sig. Ynglingar av herreklassen
borde få en gedignare utbildning än bondsöner eller andra unga män av
den arbetande klassen.
Uppenbarligen förfrågade sig kommissionen hos enskilda possessionater om
deras villighet att taga emot lantbrukslärlingar. En som svarade positivt var E.A.
Rancken på Arpalax i Bjärnå. Han angav också vad han kunde lära ut. Vidare
vände sig kommissionen till guvernörerna och erbjöd lärlingsplatser åt sådana som
47