Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

år 1862. Till allmogen riktades också de två skrifter som sällskapet år 1866 lät
översätta till finska och trycka i 2.000 exemplar vardera. Den ena var E.V. Tjäders
skrift om rabarber, den andra E. Nonnens om foderväxtodling (A I 61 – St §
11/24.2 och § 6/20.3.1866). Följande år utgav sällskapet en av pastor J.E. Åberg
på finska skriven bok om biskötsel (Handlingar 6.2 s. 12).
År 1868 inledde sällskapet serierna Folkskrifter och Kirjasia kansalle. I den
svenska serien utkom det sjätte och sista häftet år 1893. Den finska serien
avslutades 1906 med häfte nr 18. Alla de svenska folkskrifterna skrevs på
sällskapets försorg och har sin motsvarighet på finska. Den finska serien omfattar
dessutom översättningar och bearbetningar av skrifter som funnits tillgängliga på
svenska. De två serierna inleddes när sällskapet såg sig nödsakat erkänna att det
inte förmått fullfölja sina tidskriftsplaner. Då föreslog sällskapet att det av
statsmedel utgående redaktörsarvodet skulle få användas för utgivande av
folkskrifter, vartill Jexp. biföll (A I 63 – St § 3/21.2.1868, D I 4 s. 181).
Redan innan svaret delgavs plenum vände sig styrelsen till folkskolläraren A.
Svedberg i Munsala och frågade om han vore villig att skriva en avhandling om
det fördärvliga i att jordbruket betungades med sytningar (A I 63 – St §
18/26.5.1868). När manuskriptet förelåg tänkte man sig först möjligheten att ge ut
skriften som bilaga till almanacken (A I 63 – St § 6/18.7.1868), men det slutade
med fristående folkskrifter. Svedbergs skrift trycktes i 1.000 exemplar på svenska
och 4.000 på finska samt tillställdes samtliga socknar för gratis utdelning genom
kommunalstyrelserna (A I 63 – St § 1/1.9.1868, B I 27 s. 269 och B I 28 s. 6,
Handlingar 6.3 s. 5).
Följande år utgavs som nr 2 i vardera serien Några ord om export av finskt
smör (A I 64 – St § 7/23.4.1869). I den finska serien infördes samma år 1869 som
nr 3 J. Arrhenius Parasta kultaamme (A I 64 – St § 11/29.12.1869) och år 1870
som nr 4 A. Nylanders översättning och bearbetning av D.W. af Grubbens till
sällskapet inlämnade prisskrift Katovuosien syistä, estämisestä ja helpoimmasta
kärsimisestä (A I 65 – St § 12/25.2.1870 -bil.) samt som nr 5 Arrhenius
Rahkasoista (Handlingar 1870 s. 3). Arrhenius svenska skrifter utnyttjades också
för den finska folkskriften nr 6 Kotieläinten ruokkimisesta katovuosina
(Handlingar 1871 s. 4). Från och med år 1874 är det lätt att i sällskapets årsböcker
följa med utgivningen av skrifter. Då blir rubriken ”Utgivna skrifter” återkommande
i innehållsförteckningen.
Under samma rubrik upptogs först också uppgifter om de av andra utgivna
skrifter som sällskapet anskaffat för utdelning. Senare fördes de under en egen
rubrik i innehållsförteckningen och när den egna utgivningen upphörde fortsatte
årsböckerna att ge uppgifter om spridandet av lantbrukslitteratur.
Folkskrifterna utdelades gratis och för kostnaderna anlitade sällskapet dels
statsmedel, dels sina donationsfonder. Sällskapet var medvetet om ”att allmänheten
vanligen icke sätter värde på arbeten, som gratis utdelas, att sådan utdelning
oftast verkställdes utan urskiljning, varigenom sådana personer erhålla del därav,
som icke intressera sig därför, andra däremot, vilka kunde tillgodogöra sig
innehållet, förbigås” (A I 59 – St § 4/22.2.1864). För utdelningen bemödade sig
sällskapet om att engagera krafter med lokal personkännedom, prästerskapet och
kommunalstyrelserna.
När sällskapet med tiden fick resande rådgivare och föredragshållare anlitades
dessa också för att dela ut skrifter. Det tryckta ordet fick sålunda befästa de
muntliga råden och bli ett stöd för minnet hos dem som fått motivationen att vid
221