Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

landssekreteraren Selim Ekbom och till inspektör bankdirektör Henrik
Nordensvan (D I 2 s. 165–166).
Av de tre medlemmar i FU som sällskapet självt fått utse avsade sig två genast
uppdraget och det visade sig svårt att finna villiga ersättare (A I 54 – P § 8/24.2
och FU § 5/5.7.1859). Statsmaktens avsikt att i detalj befatta sig med förvaltningen
framgick tydligt när chefen för finansexpeditionen i brev till sällskapets
viceordförande domprosten Renvall inbegärde svar på 31 konkreta frågor (A I 53
– FU § 5/18.12.1858). Frågorna besvarades av den avgående direktorn Pippingsköld
(A I 54 – FU § 3/22.1.1859 -bil.).
Vid FU:s sammanträde i augusti 1859 under Renvalls ordförandeskap föreslog
denne i ett utförligt motiverat andragande att FU hos sällskapet skulle hemställa
om att sällskapet måtte anhålla om att befrias från ansvaret för lantbruksinstitutets
förvaltning (A I 54 – FU § 4/5.8.1859 -bil.). Utan någon protokollförd diskussion
inom sällskapets ledande organ eller vid plenum omfattades Renvalls förslag (A I
54 – U § 1/9.8 och P § 6/15.9.1859) och en motsvarande framställning gjordes hos
KMt (B I 24 s. 149). Framställningen bifölls och sällskapet befriades räknat från
utgången av mars 1860 från sin omvårdnad om Mustiala (D I 2 s. 189). I författningssamlingen
ingår som nr 1/1860 KMt:s kungörelse om upphörandet av
sällskapets befattning och som nr 5/1860 Instruktion rörande förvaltningen av
Mustiala lantbruksinstitut.
3.10 Senare förslag om Mustiala
Även efter det att sällskapet hade frånträtt Mustiala fick det utlåta sig om förslag
gällande institutet där. Första gången skedde det redan år 1862 då Jexp. på remiss
sände ett kommittébetänkande om reorganisation av institutet och jordbruksskolorna.
Sällskapet hävdade då uppfattningen att institutets uppgift var att
bibringa vetenskapligt vetande (B I 25 s. 81). Ärendet behandlas i det följande
under 4.4. För plenum 17.2.1863 utarbetade Jos. Brehmer ett diskussionsinlägg
vari han kraftigt kritiserade Mustiala (A I 58).
Samtidigt som man diskuterade lantbruksinstitutets framtid nedlade staten
betydande summor på att anlägga ett forstinstitut på Evois i Lampis. Det låg nära
till hands att fråga sig om inte de två instituten borde sammanslås. En statskommitté
fick överväga frågan. Som medlem av kommittén upptog sällskapets
ordförande, löjtnant Gustaf Silfversvan ärendet till diskussion vid sällskapets
plenum. Under den i protokollet utförligt återgivna diskussionen (A I 58 – P §
11/17.6.1863) yttrade sig alla talare för en sammanslagning. Däremot fann man
det inte påkallat att förlägga också lantmätarutbildningen till Mustiala. Under
följande årtionde väcktes förslag om en mejerihögskola på Mustiala. För detta
förslag redogörs närmare i avsnittet 5.4.
Förslaget gällande utvecklingen på Mustiala siktade inte bara på specialutbildning.
År 1887 tillstyrkte sällskapet ett förslag om att blivande bönder måtte
beredas tillfälle till en ettårig utbildning där (Handlingar 1887 s. 56, D I 7 s. 127,
A I 82 s. 113 – St § 4/3.6.1887).
Hur Mustiala motsvarade de förväntningar man ställde belyses av diskussionerna
därom vid de allmänna lantbruksmötena i Helsingfors 1870 och 1876 och i
Åbo 1881.
43