Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

3.4.5.2 Handelsgödsel och utsäde
Åkrarnas växtkraft kunde ej bibehållas utan att de tillfördes ny näring. I mitten på
seklet började handelsgödseln framstå som en möjlighet härtill. Våren 1856 erbjöd
kommerserådet Julin sällskapet samarbete för subskription av guano (A I 51 – U §
10/8.5 och § 2/5.12.1856) och sällskapet lät genom annons veta att beställningar
för minst 25 rubel kunde göras hos Julin eller hos sekreteraren (B I 23 s. 89). Vad
guanons användning beträffade hänvisades i annonsen till Per Östrings Tidskrift
för Landshushållare. Samma år tillstyrkte sällskapet i utlåtande till Jexp. nedsatt
tull på svavelsyra för att möjliggöra inhemsk framställning av benmjölsgödsel (A I
51 – U § 2/13.8.1856 och B I 23 s. 110).
En första förutsättning för att rådet att så vallväxtfrö skulle följas var att det
fanns tillgång på utsäde. Den första av de år 1856 tillsatta kommissionerna var den
för fröhandel (Handlingar 4.1 s. 71, A I 51 – U § 3/31.1.1856, B I 23 s. 65). Den
fick till uppgift att helst i varje län tillhandahålla gräs- och andra fröslag. Dess
förmedling av utsäde fick en ganska betydande omfattning (Handlingar 4.3 s. 90,
4.4 s. 44). En påstöt gav kronofogden i Korsholm som bad om ett större parti
gräsfrö för att spridas bland allmogen (A I 52 – U § 3/9.3.1857). Så snart Gibson
hade hunnit lära känna landets behov erbjöd han sig att utifrån införskriva utsäde
av olika slag och kommissionen tillstyrkte (A I 55 – U § 8/12.1 och § 8/26.1.1860,
B I 24 s. 178). Handeln sköttes av enskilda firmor.
Missväxtåret 1867 införskrev och förmedlade sällskapet drygt 1.137 tunnor
potatisutsäde (Handlingar 6.2 s. 204), men åtgärden var avsedd att lindra en
erkänd brist, inte att främja rådgivningen. Detsamma gäller om förmedlingen av
rotfruktsfrö följande vår (Handlingar 6.3 s. 18, A I 63 – St § 2/31.3 och §
5/28.4.1868). Den våren föreslog Gibson att sällskapet i anslutning till sin
permanenta exposition skulle anordna försäljning av utsäde. Förslaget gav
sällskapets sekreterare anledning till ett tillstyrkande betänkande (A I 63 – St §
1/29.5.1868 -bil.) och i en utförligt motiverad framställning hos KMt bad
sällskapet om ekonomiskt stöd för att på detta sätt kunna förbättra landets
odlingsmaterial (B I 27 s. 225). Framställningen avslogs med hänsyn till att en
subventionerad fröhandel kunde lamslå den privata utsädeshandeln som redan här
och där kommit i gång (D I 4 s. 200, Handlingar 6.3 s. 11).
Våren 1875 anmodade Jexp. (D I 5 s. 102) sällskapet att intensifiera sina
bemödanden att införa en rationell vallodling och ställde i utsikt anslag för fröanskaffning.
Jexp. var övertygad om att i samma mån som även den mindre
jordbrukaren kunde förmås att förbättra sin ängsodling skulle landet gå framåt i
välstånd. Tillsvidare borde han företrädesvis påverkas genom tillgång på gott
vallväxtfrö. Sällskapet skyndade sig att påminna om vad det redan uträttat och att
be om ökade anslag (A I 70 – St § 6/7.5.1875, B I 31 nr 375). I sina Handlingar
(1874–1876 s. 71) redogjorde sällskapet för vilka mängder frö det förmedlat och
konstaterade med tillfredsställelse att den enskilda affärsverksamheten höll på att
befria sällskapet från dess förmedlaruppgift.
Fem år senare visade Jexp. åter stort intresse för vallfröodlingen och ville ej
blott utreda dess omfattning (D I 6 s. 80, A I 76 – St § 5/31.1 -bil., § 4/6.5.1881, B
I 32 nr 35 och 374/1881, D XXIV 28), utan ställde också 1.500 mark till
sällskapets förfogande för gratis utdelning av vallväxtfrö i länet (D I 6 s. 81, A I
76 – St § 8/25.2.1881). Sällskapet vände sig till kommunalnämnderna (B I 32 nr
147/1881) och tillställde efter att ha hört dem 20 kommuner utsäde för fördelning
266
266