Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

6.9 På annan plats utlagda försök
För att kunna bedöma hur allmängiltiga de på experimentalfältet vunna resultaten
var borde försöken upprepas på olika håll och gärna samordnas med motsvarande
försök på experimentalfälten i Sverige. I eget land visade andra sällskap intresse
för att utföra försök med utsäde från experimentalfältet (D XXIV 15 nr 200).
Hushållningssällskapet sände utsäde (B I 27 s. 217). Resultat från Mustiala och
från Ulfsby publicerades i sällskapets Handlingar (6.3 s. 108). Från Pyhämaa
svarade J.J. Lybeck (D XXIV 13 nr 269) med uppgifter om resultat av försök med
korn och med havre på sju kvadratalnar stora rutor. Också andra inberättade sina
resultat (A I 71 – St § 7/20.11.1876).
6.10 Samtida omdömen om experimentalfältet
De långvariga bekymmer som experimentalfältet åsamkade sällskapet gav många
anledning att säga sin mening om värdet av försöksverksamheten. De flesta som
uttalade sig ville därmed åvägabringa förbättringar och tog därför fasta på brister i
verksamheten.
När Nylander formulerade styrelsens till plenum avgivna utlåtande om fältets
framtid (A I 65 – St § 22/19.8 och § 2/23.9.1870 -bil.) utgick han från att
”ändamålet med ett experimentalfält torde väl i allmänhet vara att ställa frågor till
naturens besvarande, utan avseende å därav för tillfället härflytande ekonomisk
vinst eller förlust [...]. Om naturen nekande besvarar en till densamma ställd fråga,
så visar sig svaret uti en dålig växt.” Det var sålunda naturligt att fältet givit ett
dåligt ekonomiskt utbyte samtidigt som det gett jordbrukarna värdefulla svar. Mot
styrelsens förståelsefulla utlåtande reserverade sig prosten Hjelt, som ansåg att de
för verksamheten uppoffrade medlen hade ”blivit bortplottrade på anställande av
en mängd onyttiga experimenter, såsom odlandet av potatisvariationer i oändlighet,
eksilkesmask, biskötsel m.m.” Också platsens olämplighet och avlägsna läge
ansåg han utdöma experimentalfältet, vilket i sig självt kunde ses som ett
misslyckat försök som snarligen borde överges. Häremot opponerade sig magister
Reuter: rön och försök i mångfaldiga hänseenden hade anställts. Också Reuter
hävdade ”att ett experimentalfälts bestämmelse ingalunda kunde vara att blott avse
materiell vinst eller behållning, utan att inför allmänheten framlägga resultaten av
de gjorda försöken, de där snarare kunde utfalla till förlust än till vinst för
odlaren” (A I 65 – P § 4/27.9.1870).
Hösten 1873 tog Söderberg upp verksamheten till kritisk granskning i en
13.12.1873 daterad inlaga (Asken): ”Att experimentalfältet å Runsala icke
uppfyller, eller ens kunnat uppfylla sin bestämmelse till verklig nytta och gagn för
landets praktiska jordbrukare, är en så allmän klagan att jag förmodar den icke är
obekant för någon av bestyrelsens herrar ledamöter. [...] Vad som i första rummet
huvudsakligast kan läggas experimentalfältet till last är [...] att ända ifrån dess
första tillvaro ingen systematiskt ordnad plan funnits, varken för gödnings- eller
odlingsförsökens verkställande. Därför äro de hitintills vunna resultaten av ett
underordnat värde för praktiska jordbrukare...” En annan väsentlig brist såg han i
att jordens näringstillstånd inte blivit kemiskt klarlagt. Utan kännedom därom
kunde resultatet av gödslingsförsök inte rätt tolkas. Växtodlingsförsöken borde
120