Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

För att stimulera utställarnas intresse lät sällskapet kungöra att det ämnade
belöna utställda alster (A I 62 – St § 6/28.12.1867). Expositionen öppnades
temporärt 2.3 och slutgiltigt 2.6.1868 efter kungörelse i tidningarna och kyrkorna
(B I 27 s. 209, A I 63 – P § 1/18.1 och St § 17/21.4.1868). Kort därefter delgavs
premieringens resultat (A I 63 – St § 6/17.6.1868, Handlingar 6.3 s. 83).
De första årens erfarenheter av den permanenta utställningen gav sällskapet
anledning att i ett av Jexp. (D I 5 s. 46) inbegärt utlåtande om åtgärder för
hemslöjdens främjande föreslå permanenta expositioner i de städer där något
lantbrukssällskap hade sitt säte. ”Sådana expositioner kunde enligt sällskapets
åsikt hava två uppgifter: 1/ att utgöra modellsamlingar, från vilka modeller
utlånas, utdelas och försäljas, eller där de kunna beskådas samt jämföras med
varandra och färdiggjorda produkter av samma slag; 2/ att utgöra försäljningsdepoer
...” (A I 67 – St § 2/4.4.1872, B I 29 nr 330). Vid samma tid utverkade
sällskapet statsmedel för en av Mellner företagen resa till Köpenhamn för
komplettering av utställningen (A I 67 – St § 13/19.3.1872, B I 29 nr 327, D I 5 s.
50 och 76).
Sällskapets samlingar utökades genom köp och gåvor (Handlingar 6.2 s. 25, A I
62 – St § 23/28.9.1867). I de tre häften som utkom av K F Hushållningssällskapets
Tidskrift redogjorde Alfthan för nyförvärven. I sällskapets 1868 tryckta
Handlingar (6.2 s. 199) finns samlingarna förtecknade. Senare nyförvärv
noterades i Handlingar ännu år 1889.
Under sitt tionde år tilldrog sig expositionen pinsam uppmärksamhet genom att
föreståndaren salufört ”Brama livselixir” (A I 71 – P § 6/16.6.1876, D XXIV 23 nr
66 och 87). Kontraktet med hans efterträdare var avsett att förebygga missbruk av
utställningen (A I 71 – St § 2/2.10.1876 -bil.). Då hade redan allt fler enskilda
företagare börjat saluföra jordbruksförnödenheter och -alster och år 1880 fann
sällskapet för gott att helt upphöra med försäljningen och att utnyttja det friställda
utrymmet för sina växande samlingar, sitt ”museum” (A I 75 – St § 10/31.1 -bil.
och P § 5/27.2.1880).
År 1901 ville sällskapet bereda sin syskola utrymme i de för samlingarna
disponerade lokaliteterna och bad stadens historiska museum övertaga dem som
deposition (A I 96 s. 69, 103, 147 och 37 – St § 27/30.1, § 31/12.4, § 15/26.7 och
P § 5/12.11.1901). Före överlåtelsen förtecknades samlingarna, men förteckningen
har inte återfunnits. – År 1928 nödgades sällskapet finna nya förvaringsutrymmen
för sina samlingar.
3.4.3.7 Lokala expositioner
Utställningar och demonstrationer blev från början ett viktigt inslag i gillenas och
de lokala specialföreningarnas verksamhet. Redan innan sällskapet fått denna
möjlighet att ute i bygderna sprida intresset för tekniska förbättringar föranstaltade
det lokala expositioner.
För att göra det av allmogen beredda smöret lättare att sälja utomlands ville
sällskapet förmå allmogen att övergå till enhetliga och på avsättningsorten
gångbara förpackningar. För den skull lät sällskapet med stöd av sitt statsanslag
förfärdiga smörbyttor och gratis utdela dem som mall till alla socknar i landet (D I
4 s. 194, A I 63 – St § 22/29.9.1868, B I 27 s. 252). Byttorna gjordes enligt från
Lübeck erhållna uppgifter om de där allmännast förekommande smörkärlen och
254
254