Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

av direktör E. Lindgren vid lantbruksakademiens experimentalfält rekommenderad
trädgårdselev Eriksson (A I 59 – St § 3/27.9.1864). Denne fann sig emellertid
inte till rätta, utan återvände nästan genast till Sverige.
Utan påföljd blev en av sällskapet gjord framställning om att staten måtte
anställa och på experimentalfältets stationera en statskonsulent i trädgårdsodling.
Denne skulle också verka som fältets föreståndare eller överdirektör (A I 60 – St
9/18.2, P § 3/20.2 och St § 11/13.4.1865).
Våren 1865 antecknades utan diskussion inspektörens meddelande att han till
föreståndare för experimentalfältet för fyra månader hade antagit agronomen
August Jeansson (A I 60 – St § 15/21.4 och § 24/12.8.1865). Jeansson hade år
1840 dimitterats från Degebergs lantbruksinstitut i Skaraborgs län och år 1862
kommit till Finland och här varit inspektor på Malmgård och på Sarvlax i Pernå
(Asken). År 1865 skrev han ut ett intyg åt en lantbrukselev på Sarvlax och
undertecknade det som ”förvaltaren, f.d. lärare vid Sjögestads lantbruksskola i
Sverige” (D XXIV 15 nr 168). Jeansson kvarstod tills sällskapet på grund av den
osäkra ekonomin entledigade honom hösten 1870 (A I 65 – St § 4/13.5.1870). I en
besvärsskrift rekapitulerade han sina anställningsvillkor (Asken). Sällskapet gav
Jeansson betyget att han ”med berömvärt nit samt insikt och skicklighet fullgjort
sina åligganden” (A I 66 – St § 7/6.4.1871).
Sedan sällskapet fått löfte om fortsatt statsanslag lediganslogs föreståndarbefattningen
(A I 66 – St § 3/2.1.1871). Ansökningshandlingarna finns i behåll
(Asken). Bland de åtta sökandena fanns också Jeansson. Till tjänsten utsågs
emellertid inspektoren på Koivisto i Ulfsby C.G. Söderberg (A I 66 – St §
4/23.3.1871). Också han var född i Sverige och han hade praktiserat på lantbruksakademiens
experimentalfält. Söderberg skötte experimentalfältet tills det avvecklades
och han uppsades till 1.11.1874 (A I 69 – St § 20/8.6.1874).
Från Sverige kom föreståndarna för experimentalfältet och där fann sällskapet
föredömen. När sällskapet våren 1862 anmodades att framlägga förslag till den
blivande verksamheten lämnades ärendet vilande i väntan på att två medlemmar i
den för uppgiften tillsatta kommittén skulle göra en studieresa utomlands. Målet
för resan nämndes inte, men Sverige låg närmast. Våren 1864 beviljades
Arrhenius ett understöd för att studera experimentalfält i Sverige och så vitt
möjligt hemföra en föreståndare för sällskapets experimentalfält (Handlingar 5.3 s.
11). I dessa syften besökte Arrhenius Ultuna lantbruksinstitut och lantbruksakademiens
experimentalfält (A I 60 – St § 35/18.3.1865). På hösten samma år
kom direktör Lindgren från experimentalfältet över till Åbo. Han ansåg lotten på
Runsala tjänlig och gav råd, särskilt om den blivande trädgårdsavdelningen. I
augusti 1868 fick Jeansson företaga en studieresa till Ultuna och till lantbruksakademiens
experimentalfält. Vidare besökte han trädgårdarna på Haga och på
Rosendal (A I 63 – St § 8/18.7.1868, Handlingar 6.3 s. 44). När Söderberg blivit
föreståndare för sällskapets experimentalfält fick också han besöka experimentalfälten
invid Stockholm och Uppsala (A I 66 – St § 10/22.6.1871).
6.4 Uppbyggnad och iståndsättande
Den kommitté som förberedde valet av plats för experimentalfältet skulle också
göra förslag om verksamheten. Kommitténs förslag gällande hur verksamheten
skulle ordnas framlades i början av år 1863 (A I 58 – U § 3/13.1.1863), utan
112