Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

land 51 jordbrukare (Handlingar 1878–1883 I s. 101, A I 76 – St § 6/1.6.1881 -
bil.).
Tio år senare fick sällskapet medverka i en liknande aktion för att sprida mot
sjukdom härdiga potatissorter (Handlingar 1891 s. 61). Då ställde Jexp. 1.000
mark till sällskapets förfogande för att uppköpa och i poster om högst 5 kappar
sprida utsäde (D I 8 s. 20). Sällskapet lät kungöra att utsäde kunde erhållas (A I 86
s. 101, 124, 132 – St § 2/24.3, § 14/27.4 -bil. och §§ 1–3/14.5.1891) och fördelade
i maj 2.100 kg av 13 olika sorter på omkring 200 rekvirenter. Mottagarna åtog sig
att inrapportera resultatet av odlingen, men måste påminnas därom genom en
kungörelse (A I 86 s. 233 – St § 28/30.11.1891). Rapporterna finns i mappen D
XXIV 39. Året blev ogynnsamt och först efter ytterligare ett års erfarenhet
sammanfattade sällskapet sitt omdöme om de provade sorterna (Handlingar 1892
s. 92). Någon bedömning av i vilken mån man lyckats påverka en övergång till
nya sorter gavs inte.
Större betydelse fick de åtgärder sällskapet vidtog efter skörden år 1902, då det
blev uppenbart att det komme att råda brist på inhemskt utsäde av havre och korn
och sällskapet fann det angeläget att importerat utsäde av i våra förhållanden
olämpliga sorter inte skulle få försämra vårt odlingsmaterial. Dessa åtgärder faller
emellertid knappast inom rådgivningens ram: Sällskapet tog hand om det dugliga
utsäde som fanns i länet och lånade ut det i mindre poster (Handlingar 1903 s. 23,
29 och 92, 1904 s. 51).
3.4.5.3 Avelsmaterial
I syfte att förbättra avelsmaterialet inom nötkreatursskötseln framlade Erik Julin år
1855 ett förslag om aktiebolag för att grunda och driva stamholländerier (A I 50 –
U § 1/2.10 -bil., § 1/19.10 och § 9/15.11.1855) och sällskapet sammankallade ett
stiftande möte 19.10.1858. Sällskapet annonserade om inköp av avelsdjur och
holländeriet underställdes sällskapets kommission för smör- och ostberedning,
som redogjorde för verksamheten (Handlingar 4.3 s. 10 och 4.4 s. 51).
Holländeriets utvecklande och avvecklande kan inte följas i arkivet.
Sällskapets åtgärder gällande holländerier hör snarare till kreatursförädlingen
än till den till rådgivningen knutna spridningen av avelsmaterial. Detsamma kan
sägas om den 1857 inledda utplaceringen av avelsdjur (D I 2 s. 135, A I 52 – P §
5/12.6.1857). Då utplacerades voigtländerdjuren från Mustiala hos en godsägare
på villkor att han efter 12 år till statsmakten överlämnade två likadana avelsgrupper
om 1 tjur och 2 kvigor. Samma princip om renavel inom hos enskilda
utplacerade avelsgrupper går igen i det utlåtande som sällskapet vid samma tid
avgav till KMt med anledning av ett förslag om fåravelns förbättrande (D I 2 s.
138, A I 52 – P § 2/16.9.1857, B I 23 s. 249). I detta fall yrkade sällskapet på att
de föreslagna schäferierna skulle åläggas att, när deras fårstam vuxit till 80–100
djur, bortauktionera avelsgrupper om 1 bagge och 2 tackor.
När tanken på stamholländerier tio år senare togs upp av Jexp. (D I 4 s. 101)
tillstyrkte sällskapet, om än med försiktighet. Nu nämndes också stamschäferier
(A I 61 – St § 9/8.11.1866 -bil.). Denna gång siktade sällskapet inte på renavel,
utan framhöll att ”från dessa stamholländerier och stamschäferier skulle sedan
tjurar och baggar kunna avlämnas till de mindre odlade trakterna av landet”.
267