Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Ploginstruktörerna
I sitt utlåtande av år 1856 till KMt gjorde Hushållningssällskapet inte förslag om
praktiskt skolade jordbruksinstruktörer trots att sådana nämns i ett par av
bilagorna. Sålunda hade brukspatron Brehmer (s. 155) tagit upp den gamla tanken
på sockenlärare. De skulle inte bara undervisa i skolorna, utan också vara rådgivare
i allt vad till lantmannanäringarna hörde. Vidare hade Uleåborgs läns
hushållningssällskap (s. 304) hänvisande till egna erfarenheter av instruktörer i
potatisodling framhållit att ”intet annat medel vore så säkert verksamt till
jordbrukets och lanthushållningens förbättrande som utsändande av kunniga, godmodiga
och tålsamma instruktörer, dock icke för en flyktig resa genom vidsträckta
trakter, utan till en längre tid för gången och flera år fortfarande verksamhet inom
mindre vidsträckta distrikter”.
Avgörande för utvecklingen blev inte utlåtandets bilagor, vilka kanske påverkade
tänkesätten, utan Gibsons initiativ. Knappt tre månader efter det att han
tillträtt sin tjänst framkastade han tanken att bilda smärre bolag för att anskaffa
dugliga plogkarlar med uppgift att ”undervisa och vägleda den finske jordbrukaren”
att hantera den skotska plogen (A I 54 – U § 3/11.11.1859). Ärendet
hänsköts till FU, som fann det bäst att början gjordes med en på Mustiala
stationerad plogkarl (A I 54 – FU § 13/25.11.1859). Sällskapets Utskott ansåg för
sin del att tanken på bolag kunde vila i väntan på erfarenheter från Mustiala (A I
54 – U § 6/16.12.1859). Innan ärendet kom upp i plenum hann ytterligare Gibson
och Mustialadirektorn höras (A I 55 – U § 5/16.2.1860).
Det slutade med att plenum beslöt ingå till KMt med en anhållan om att helst
från Sverige få införskriva två plogkarlar, av vilka den ene skulle placeras på
Mustiala och den andre ställas till sällskapets omedelbara disposition (A I 55 – P §
5/21.2.1860 och B I 24 s. 192). Framställningen bifölls och sällskapet anmodades
inkomma med förslag till instruktion (D I 2 s. 209). Förslaget utarbetades av
Sallmén, Pinello och Gibson (A I 55 – U § 8/10.8 och § 3/26.10.1860) och sändes
till KMt (B I 24 s. 237). Instruktionen infördes i Finlands Allmänna Tidning och i
sällskapets årsbok (Handlingar 5.1 s. 4).
Enligt instruktionen skulle plogkarlarna inte bara instruera i plöjning, utan
också i fältens jämning samt i grävning av öppna och täckta diken och sålunda
bidraga till en tidsenlig utveckling av landets modernäring. Båda plogkarlarna
skulle antagas och entledigas av sällskapet, men den ene underställas ledningen
för Mustiala. Den andre skulle benämnas allmän plogkarl, stationeras i Åbo och
ha hela landet som verksamhetsfält.
Våren 1860 vistades Gibson ett par månader i Sverige och kort därefter
antecknades helt kort i protokollet (A I 55 – U § 2/1.6.1860): ”Sekreteraren
meddelade att agronomen Gibson hade, enligt erhållet förständigande från högre
ort, i Sverige antagit 2 s.k. plogkarlar att såsom instruktörer i plöjning från
instundande höst anställas, den ene Gustaf Wallgren å Mustiala och den andre
Sven Hassellöf att efter sällskapets förordnande betjäna den jordbrukande
allmänheten i landet.” – Uppenbarligen hade Gibson fått fria händer att vidtala
tidigare elever och arbetskamrater.
Hassellöf var hemma från Skaraborgs län. Hösten 1865 bad han att få vistas i
Sverige över vintern. Han återvände inte inom utsatt tid och förklarades tjänsten
232
232