gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
De äldres och delvis arbetsföras situation skiljde sig från de gifta kvinnornas, eftersom<br />
dessa grupper ofta slogs ut från den öppna arbetsmarknaden under 1960-talets<br />
andra hälft. Regeringens och arbetsmarknadsmyndighetens svar på detta var att<br />
öka resurserna till olika hel- och halvskyddade arbeten, arbetsprövning och anpassningskurser.<br />
I början av 1970-talet tillkom dessutom de partssammansatta anpassningsgrupperna,<br />
vars syfte var att arbeta med rehabilitering och anpassning av delvis<br />
arbetsföra. Dessutom kom äldrelagarna som tvingade arbetsgivare att ta ett större<br />
ansvar för sina äldre anställda. 61<br />
5.3.4 Parternas syn på arbetskraftsreserverna under 1960-talet<br />
Frågan om en mobilisering av de inhemska arbetskraftsreserverna hade under föregående<br />
årtionden behandlats styvmoderligt av LO. Man gjorde vissa insatser<br />
och principiella ställningstaganden för att mobilisera gifta kvinnor, äldre och delvis<br />
arbetsföra, men få konkreta åtgärder vidtogs. Detta märktes också i remissyttrandet<br />
över 1959 års långtidsutredning, i vilket LO tonade ner såväl det höga<br />
efterfrågetrycket på arbetsmarknaden som behovet av att mobilisera de inhemska<br />
arbetskraftsreserverna. Man valde istället att prioritera åtgärder som syftade till att<br />
optimera nyttjandet av den ordinarie arbetskraften och bevarandet av den fulla<br />
sysselsättningen. Detta är förvånande eftersom 1960-talets början var en expansiv<br />
period, men en förklaring som getts är att LO ville kontrollera arbetskraftsutbudet<br />
eftersom man därigenom stärkte sin förhandlingsposition och makt över arbetsmarknaden.<br />
62 Därför bidrog man inte till att öka arbetskraftsutbudet.<br />
Under 1960-talets första hälft gjorde emellertid LO tydliga ställningstaganden<br />
och vidtog åtgärder för gifta kvinnors inträde på arbetsmarknaden. I samband med<br />
LO-kongressen 1961 fattades beslut om att verka för familjepolitiska, utbildningspolitiska<br />
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som förbättrade kvinnors möjlighet<br />
att förvärvsarbeta. Detta märktes också i remmissyttrandet över 1965 års långtidsutredning,<br />
där man poängterade att det sannolikt fanns ytterligare möjlighet att<br />
mobilisera gifta kvinnor, äldre och delvis arbetsföra. Dessa gruppers förvärvsarbete<br />
var dock enligt LO beroende av dels den lokala efterfrågan på arbetskraft, dels attityden<br />
till förvärvsarbete. I samband med kongressen 1966 fortsatte man att propagera<br />
för en ökad förvärvsintensitet bland arbetskraftsreserverna. 63<br />
Den pessimism som SAF visade gällande den inhemska arbetskraftsreserven som<br />
lösning på arbetskraftsbristproblemet under 1940- och 1950-talen levde till viss<br />
del vidare under 1960-talet. Vad gäller den kvalitativa aspekten av den kvinnliga<br />
arbetskraften skedde visserligen en omsvängning från slutet av 1950-talet, då allt<br />
fler ledande personer inom SAF kom att betona likheterna mellan kvinnor och män.<br />
Man utgick alltmer från ett humankapitalperspektiv och fokuserade på individens<br />
Schön (2000) s. 379.<br />
61 Arbetsmarknadspolitik i förändring (1992) s. 85-88.<br />
62 Yalcin (2010) s. 150-153.<br />
63 Yalcin (2010) s. 145-146; SOU 1966: 59, s. 150-151.<br />
98
Change language