gupea_2077_29098_3

förståndsandan mellan parterna på arbetsmarknaden avseende behovet av ett ökat
arbetskraftsutbud och strävan efter ekonomisk och industriell tillväxt. 29 Däremot
har inte SAF:s betydelse för tillsättningen av arbetsgruppen uppmärksammats i
någon större utsträckning. Kunskapsläget behöver därmed kompletteras, då SAF
bör ses som huvudsaklig initiativtagare till bildandet av den partssammansatta arbetsgruppen.
Enligt befintliga studier var SAF, LO och regeringen överens om att invandring
på kort sikt var det effektivaste sättet att hantera arbetskraftsbristen, även om vissa
fackförbund var kritiska till den organiserade arbetskraftsöverföringen. 30 Motståndet
berodde bland annat på att invandringen sågs som en potentiell kostnadsbörda
och att en direkt koppling gjordes mellan ett ökat arbetskraftsutbud och strävan
efter full sysselsättning för fackförbundens medlemmar. Trots fackförbundens kritik
mot BUA visar studier att den organiserade utlandsrekryteringen behandlades
på landssekretariatets sammanträden vid fyra tillfällen 1946-1947, utan att några
negativa uttalanden gjordes. Detta tolkas som ett tecken på att LO accepterade en
organiserad arbetskraftsinvandring. En förutsättning för detta var emellertid att LO
kunde använda sin nära relation till den socialdemokratiska regeringen och arbetsmarknadsmyndigheten
för att säkerställa att fackliga ståndpunkter, som exempelvis
krav på facklig organisering, beaktades vid rekrytering. 31 Fackföreningsrörelsens institutionaliserade
inflytande över den kollektiva arbetskraftsöverföringen förklarar
sannolikt varför man ändrade sig i frågan om en partskontrollerad arbetskraftsöverföring
från våren till sommaren 1946.
Mot bakgrund av parternas relativa samförstånd avseende behovet av ett ökat
arbetskraftsutbud menar Tempsch att arbetet i BUA fungerade smärtfritt. 32 Parternas
samförstånd beträffande behovet av ett ökat arbetskraftsutbud avspeglade
sig följaktligen i en konsensusmodell, förmedlat genom Beredningen för utländsk
arbetskraft. Detta är emellertid en förenkling av den faktiska relationen mellan
arbetsmarknadens parter, eftersom SAF var oerhört kritiska mot BUA:s verksamhet
och resultatet av densamma. Arbetsgivarna hade visserligen tagit initiativ till inrät-
29 Nelhans (1973) s. 69; Tempsch (1997) s. 159; Johansson (2008) s. 123-125; Svanberg (2010) s.
32-34.
30 Johansson menar att SAF, LO och den socialdemokratiska regeringen i princip var överens om att
arbetskraftsinvandring var det effektivaste sättet att öka arbetskraftsutbudet, eftersom det skulle ta
för lång tid att mobilisera de inhemska arbetskraftsreserverna, se Johansson (2008) s. 123. Kritiken
mot den organiserade arbetskraftsöverföringen, se Kyle (1979) s. 225-226; Nelhans (1973) s. 139;
Lundh (1994) s. 26; SAF, F6GA: 56. Protokoll fört vid sammanträde onsdagen den 4 juni 1947 med
beredningen för utländsk arbetskraft.
31 Nelhans (1973) s. 69, 139; Tempsch (1997) s. 156-159; Johansson (2008) s. 123-125; Svanberg
(2010) s. 32-34, 123; Ekdahl (2008) s. 716, 730-731.
32 Tempsch (1997) s. 160. Tempsch hänvisar till en intervju som genomfördes med Bertil Kugelberg
under 1990-talet. Det faktum att intervjun genomfördes nästan 45 år efter BUA:s tillsättning
kan sannolikt förklara Kugelbergs uttalande, eftersom han 1947 beklagade sig över att den statligt
organiserade rekryteringen av utländsk arbetskraft försvårades av fackets motstånd, se SAF, A7A: 7.
Ombudsmannakonferensen 16 september 1947.
109