gupea_2077_29098_3

krigstiden begränsningar för immigranternas möjligheter att förvärvsarbeta. Flyktingar
som slussades ut i arbete skulle endast sysselsättas i sektorer med en påtaglig
arbetskraftsbrist. 31
Under stora delar av det andra världskriget förde Sverige följaktligen en restriktiv
invandringspolitik av bland annat arbetsmarknadspolitiska skäl. Under krigets två
sista år skedde emellertid en migrationspolitisk omläggning mot allt större öppenhet,
vilket bland annat berodde på att efterfrågan på arbetskraft ökade. Det började
bli ont om arbetskraft inom många sektorer eftersom stora delar av den förvärvsarbetande
manliga befolkningen lämnat sin ordinarie sysselsättning för att delta i
beredskapsåtgärder, som exempelvis inhemsk bränsleproduktion. Bränsletillgången
hade minskat successivt under andra världskriget, eftersom den för Sverige så viktiga
kol- och drivmedelsimporten slogs ut. Till följd av detta överfördes inhemsk arbetskraft
till skog och torvmossar för att exploatera de inhemska bränsleresurserna. Problemet
med arbetskraftsbrist inom industrin löstes genom att flyktingar från bland
annat Baltikum och övriga Norden anställdes, med genomgående positivt resultat.
I mars 1943 slopades arbetstillståndskravet inom låglönesektorer med otillfredsställande
arbetsvillkor, däribland husligt arbete och jord- och skogsbruk. I oktober
samma år undantogs skandinaver generellt från kravet på arbetstillstånd. Hösten
1944 togs arbetstillståndskravet också bort för baltiska medborgare. 1944 tillsattes
hela 5 procent av de till arbetsmarknadsmyndigheten inrapporterade vakanserna
med invandrad arbetskraft. 32
Från 1945 gick invandringspolitiken in i en fas av successiv liberalisering. Sommaren
1945 antogs emellertid en ny restriktiv utlänningslag, vilken i stort baserades
på mellankrigstidens regelverk. Som motiv har bland annat angetts rädslan för att
krigsförbrytare skulle söka sig till Sverige och fackföreningarnas vilja att skydda den
inhemska arbetskraften från konkurrens på arbetsmarknaden. 1945 års lag kom att
gälla fram till 1954. 33
Vid krigsslutet fanns det en strävan att återgå till principen om det fria folkutbytet,
men kraven på pass, visum, arbets- och uppehållstillstånd slopades aldrig helt. Antalet
nationaliteter som omfattades av viseringskravet minskade emellertid successivt.
Dessutom avskaffades kraven på uppehålls- och arbetstillstånd samt pass för nordiska
medborgare 1954. För utomnordiska medborgare bevarades passkyldigheten,
medan praxis för kraven på arbets- och uppehållstillstånd blev generösare från och
med 1954, då en ny utlänningslag trädde i kraft. Detta medförde att utländska medborgare
kunde resa till Sverige som turister och söka anställning (så kallad turistinvandring).
De immigranter som erbjöds en anställning beviljades normalt tillstånd
att bosätta sig i landet med sina familjer. 34 1954 års utlänningslag utformades så att
31 Nelhans (1973) s. 43; Johansson (2008) s. 108.
32 Lajos (2008) s. 17, 20-21; Nelhans (1973) s. 43; Johansson (2008) s. 108-109; Olsson (1975) s. 176-
180; Lundh – Ohlsson (1999) s. 55.
33 Öberg (1994) s. 49; Tempsch (1997) s. 148; Lundh – Ohlsson (1999) s. 12; Nelhans (1973) s. 43-46.
34 Lundh – Ohlsson (1999) s. 12; Lundh (2010b) s. 29.
37