gupea_2077_29098_3

Viljan att organisera sig fackligt spelade rimligtvis också en avgörande roll, då det
blidkade den mot invandring misstänksamma arbetarrörelsen.
Med den socialdemokratiska regeringens direktiv som utgångspunkt slöts ett
bilateralt avtal mellan Sverige och Italien i april 1947. Under sommaren och hösten
samma år undertecknades också avtal med Ungern och den allierade ockupationsmakten
i Österrike. 23 Genom avtalen rekryterades bland annat arbetskraft till
verkstadsindustrin, tekoindustrin och till agrarproduktionen via förmedlingskontor
som den svenska arbetsmarknadsmyndigheten upprättade i Turin, Budapest, Wien
och Köln. 24
Tanken var att den arbetskraft som överfördes skulle motverka arbetskraftsbristen
under ett par år och sedan flytta hem, även om de fick ta med sig familjen. 25 Detta
framkom vid BUA:s sammanträden där man bland annat betonade att ”[ö]verföringen
skulle avse en begränsad tid, förslagsvis två år.” 26 Följaktligen betraktades den
utländska arbetskraften som en tillfällig reserv, vars närvaro på den svenska arbetsmarknaden
berättigades av arbetskraftsbristen och strävan efter industriell tillväxt.
Arbetstillstånden var därför tids- och branschbegränsade, men invandrarna bands
inte till ett specifikt företag. Det svenska systemet för arbetskraftsöverföringen hade
flera likheter med det brittiska under 1940-talets andra hälft, eftersom Storbritannien
också betraktade den utländska arbetskraften som en tillfällig reserv. 27
Eftersom immigranterna inte knöts till ett specifikt företag menar Hammar att
Sveriges system för organiserad arbetskraftsöverföring inte kan ses som ett utpräglat
gästarbetarsystem, ett sådant som inrättades i bland annat Västtyskland och
Schweiz. 28 Även om det fanns vissa nationella skillnader mellan systemen för rekrytering
och invandrares rättigheter kvarstår det faktum att arbetstillståndens utformning
och innehåll särskiljde dem från den inhemska arbetskraften. Dessutom
var intentionen med utlandsrekryteringen att immigranterna skulle bistå Sverige i
en övergångsfas, för att sedan återvända hem. Mot denna bakgrund bör systemet
för organiserad arbetskraftsinvandring under 1940-talets andra hälft ses som ett
gästarbetarsystem.
Regeringens initiativ att tillsätta BUA har i tidigare undersökningar setts mot
bakgrund av arbetskraftsbristen, företagens oreglerade värvningsaktioner och sam-
23 SAF, F6GA: 55. Svenskt-italienskt avtal beträffande utvandring av italienska arbetare till Sverige jämte
tilläggsprotokoll; SAF, F6GA: 55. Agreement between the commanding general, United States Forces in
Austria, and the Swedish State Employment Board; SAF, F6GA: 55. Svenskt-ungerskt avtal beträffande
utvandring av ungerska arbetare till Sverige jämte tilläggsprotokoll; Svanberg (2010) s. 34; Nelhans
(1973) s. 139.
24 Svanberg (2010) s. 34; Lundh – Ohlsson (1999) s. 59; SAF, F6GA: 56. Protokoll, fört vid
sammanträde den 4 september 1947 med beredningen för utländsk arbetskraft.
25 Johansson (2008) s. 124-125.
26 SAF, F6GA: 56. Rapport om den svenska arbetskraftsdelegationens förhandlingar och studiebesök i Italien
1-11 oktober 1946.
27 Johansson (2008) s. 124-125; Castles – Miller (2003) s. 69; Hansen (2003) s. 26.
28 Hammar (1988) s. 12. Se även Castles – Miller (2003) s. 71-72; Bauer m.fl. (2005) s. 202.
108