gupea_2077_29098_3

”Det nu gällande kollektivavtalssystemet vållar nu i många fall svårigheter
att infoga den underhaltiga arbetskraften i produktionsprocessen. En del
kollektivavtal är så avfattade att arbetsgivaren har rätt att fastställa lägre
lön för den partiellt arbetsföre, och då föreligger naturligtvis inga lönetekniska
hinder för anställningen. På andra avtalsområden – det är högst
få – kan däremot kollektivavtalet ålägga arbetsgivaren att betala full lön,
varigenom frågan kommer i ett annat läge. Särskilt tillspetsad blir den ur
produktionssynpunkt om den partiellt arbetsföre sätts vid en maskin, som
för sitt fulla utnyttjande skulle kräva förstklassig arbetskraft.” 48
Vad den äldre arbetskraften anbelangar menade SAF att de allt högre pensionsersättningarna
medförde att äldre personer var förhållandevis ointresserad av att förlänga
sitt yrkesliv. I en intern promemoria framhölls sålunda att industrin sannolikt skulle
behöva erbjuda ersättningar utöver den avtalsenliga lönen om man ville anställa
pensionärer. SAF motsatte sig emellertid en sådan lösning, då det riskerade att driva
upp den allmänna lönenivån. I remmissyttrandet över 1950 års långtidsutredning
föreslog man därför en höjning av pensionsåldern eftersom det skulle medföra att
äldre personer utnyttjades mer effektivt. 49 Detta ställningstagande får emellertid
ses som en principmarkering snarare än ett seriöst förslag, då SAF var medvetna
om att arbetarrörelsen strävade efter förbättrade pensionsvillkor under perioden.
En höjning av pensionsåldern var med andra ord inte politiskt genomförbar under
rådande socialdemokratiskt styre.
5.3.3 Arbetskraftsreserverna under 1960-talet
I början av 1960-talet var fortfarande den dominerande uppfattningen bland ekonomer,
politiker, myndigheter och inom näringslivet att det rådde arbetskraftsbrist. 50
Diskussionen om reservarbetskraftens inträde på arbetsmarknaden var därmed fortfarande
högaktuell.
År 1962 publicerades en befolkningsprognos som utförts av socionomen Ingemar
Mundebo. Han framhöll att den svaga befolkningstillväxten gjorde att de inhemska
arbetskraftsresurserna behövde nyttjas i så stor utsträckning som möjligt.
Inför framtiden förväntade sig Mundebo att andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor
skulle fortsätta att öka, vilket skulle bidra positivt till arbetskraftsutbudet. En
förutsättning var dock att kvinnorna frigjordes från hemmaarbetet. Mundebo var
däremot mindre positiv till en mobilisering av gruppen äldre personer eftersom de
dels var trögrörliga, dels hade svårt att anpassa sig till strukturförändringar på arbetsmarknaden.
51 I undersökningen analyserades inte de delvis arbetsföras inträde
på den öppna arbetsmarknaden.
48 Industria 1946 Nr 2 s. 42.
49 SAF, F6GB: 116. Arbetskraften, reserver och utvecklingstendenser 18 maj 1949; SOU 1952: 11, s. 29.
50 Lundh – Ohlsson (1999) s. 64; Olofsson (2000) s. 61.
51 Mundebo (1962) s. 54-67.
95