gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
utsträckning att efterfrågeöverskottet på arbetskraft försvann. Därmed hotades inte<br />
LO:s starka förhandlingsposition gentemot SAF.<br />
De fackliga organisationerna hade också inflytande över antalet överförda arbetare<br />
under 1950-talets första hälft, eftersom de fungerade som remissinstans. Nelhans<br />
menar emellertid att de fackliga remissyttrandena inte tillmättes någon större<br />
betydelse när arbetsmarknadsmyndigheten fattade beslut. 12 Det finns emellertid<br />
anledning att ompröva Nelhans slutsats. Svanberg menar att en facklig tillstyrkan<br />
kan betecknas som ett grundvillkor för arbetskraftsöverföringen. 13 En genomgång<br />
av relevant SAF-material styrker Svanbergs slutsats. SAF ansåg nämligen att makten<br />
över den kollektiva arbetskraftsöverföringen låg i fackets händer under 1950-talet.<br />
Det var följaktligen möjligt för LO att reglera utbudet på arbetsmarknaden genom<br />
en utbudsbegränsande strategi under såväl 1940- som 1950-talen. Grunden för detta<br />
var ett betydande inflytande över de organ som administrerade arbetskraftsinvandringen.<br />
Vid mitten av 1950-talet liberaliserades invandringspolitiken, men detta uppmärksammades<br />
inte i någon större utsträckning av vare sig LO eller SAF. LO var<br />
emellertid fortsatt intresserade av att begränsa arbetskraftsutbudet, vilket gjorde att<br />
man krävde att arbetstagarorganisationernas inflytande över utomnordisk arbetskrafts<br />
arbetstillstånd bevarades. Denna princip bevarades också inom ramen för det<br />
nya regelverket. Därmed agerade fackföreningsrörelsen som förväntat. Det faktum<br />
att man accepterade en liberal invandringspolitik talar emellertid mot de förväntningar<br />
som finns gällande en försäljningskartells agerande. Samtidigt var LO en<br />
bred organisation och acceptansen vad den liberala invandringspolitiken beträffar<br />
kan ses mot bakgrund av att det fanns ett samhällsekonomiskt intresse av att mildra<br />
arbetskraftsbristen och därigenom öka produktionen.<br />
SAF var mycket positiva till de nya liberala reglerna, då de i stor utsträckning<br />
tillgodosåg arbetsgivarnas önskemål. SAF var dock fortsatt kritisk mot fackföreningsrörelsens<br />
inflytande över den utomnordiska arbetskraftsinvandringen, vilket<br />
förmedlades genom remissförfarandet. Under 1960-talets första hälft avslogs emellertid<br />
bara 5 procent av arbetstillståndsansökningarna. Detta berodde sannolikt på<br />
att fackförbunden tillstyrkte flertalet ansökningar. SAF var trots det kritiska mot<br />
systemet, vilket bör ses som en principdeklaration mot den rådande ordningen.<br />
Fastläggandet av en sådan princip bör också ses mot bakgrund av LO:s utbudsbegränsande<br />
strategi under de första 10 åren efter krigsslutet och arbetsgivarnas rädsla<br />
för att en sådan utbudsbegränsningsstrategi skulle återupptas i framtiden om sysselsättningsläget<br />
förändrades.<br />
Vid mitten av 1960-talet använde återigen fackföreningsrörelsen sitt inflytande<br />
för att begränsa arbetskraftsimmigrationen, vilket föregicks av en kampanj mot den<br />
fria arbetskraftsinvandringen som fördes i bland annat fackföreningspressen. SAF<br />
12 Nelhans (1973) s. 195-197.<br />
13 Svanberg (2010) s. 341.<br />
156
Change language