gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
upplevde att fackföreningsrörelsen dikterade villkoren på arbetsmarknaden och att<br />
parternas inflytande över arbetskraftsinvandringen var ojämlikt. För det första var<br />
SAF missnöjd med resultatet av BUA:s verksamhet, eftersom man upplevde att LO<br />
lyckades begränsa antalet överförda arbetare. För det andra upplevde arbetsgivarna<br />
att fackföreningsrörelsen hade beslutanderätt när ansökningar om arbetskraftsöverföring<br />
behandlades under 1950-talet. För det tredje ignorerades SAF:s vilja när man<br />
förhandlade om invandringspolitikens inriktning vid mitten av 1960-talet, vilket<br />
medförde att den utomnordiska spontaninvandringen reglerades. För det fjärde erhöll<br />
fackföreningsrörelsen nästintill fullständig beslutsrätt när de kollektiva rekryteringsaktionerna<br />
återupptogs på 1960-talet. För det femte använde fackförbunden<br />
sin makt över de kollektiva rekryteringsaktionerna och framtvingade ett organisationstvång<br />
för utländsk arbetskraft. Dessa fem exempel visar att det inte rådde samförstånd<br />
i den svenska modellen på arbetsmarknaden när det gällde arbetskraftsutbud<br />
och invandring. SAF bedömde att man hade små möjligheter att föra en politik<br />
som gynnade näringslivets intressen, vilket SAF:s verkställande direktör Bertil Kugelberg<br />
gav uttryck för 1957. Han beskrev då partsrelationen med orden ”fångad<br />
fågel flyger inte”, eftersom han gjorde bedömningen att SAF samverkade med LO i<br />
den svenska modellen på arbetsmarknaden under ojämlika förhållanden. 20<br />
20 SAF, F51BD:3. Arbetsgivarna och arbetarrörelsen 1957.<br />
160
Change language