gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
tering av nya produktionsmetoder och anpassningsrörelser. 16 Dessutom minskade<br />
transaktionskostnaderna om antalet förhandlande parter reducerades. 17<br />
Samordningsfördelarna och de minskade transaktionskostnaderna var svåra att<br />
överblicka när förhandlingsmodellen infördes. Detta talar för att det inte fanns<br />
någon långsiktig plan när de centrala samordnade förhandlingarna inleddes, vilket<br />
Lundh framhåller. Han menar att de samordnade förhandlingarna framförallt<br />
baserades på kortsiktiga överväganden som arbetsgivarnas strävan efter solidaritet<br />
inom näringslivet och genomsnittligt acceptabla löneökningar. LO ville å sin sida<br />
ge samtliga medlemmar rimliga reallöneökningar och utjämna lönen mellan olika<br />
medlemsgrupper. 18<br />
Såväl SAF:s som LO:s strategier kan emellertid tolkas som långsiktiga, eftersom<br />
SAF under större delen av 1900-talet strävade efter mer samordning och utbyte med<br />
LO på central nivå. Under rådande arbetskraftsbrist blev det allt viktigare för SAF<br />
att inrätta och bevara en samordnad central förhandlingsmodell, då man bedömde<br />
att näringslivet därigenom skulle kunna motverka alltför kraftiga löneökningar.<br />
Viljan att skapa en balanserad och icke inflationsdrivande lönebildning var således<br />
en långsiktig målsättning, som var nödvändig i ett samhälle med arbetskraftsbrist.<br />
Även LO torde ha haft långsiktiga planer med förhandlingsmodellen, eftersom den<br />
solidariska lönesättningen och den ekonomiska strukturomvandlingen skulle ske<br />
stegvis inom ramen för ett ekonomisk-politiskt ansvarstagande. Forskningsläget<br />
behöver därmed kompletteras, eftersom mycket talar för att parternas respektive<br />
långsiktiga lönepolitiska strävan var minst lika viktiga incitament för inrättandet<br />
av förhandlingsmodellen som samordningsfördelarna och reduceringen av transaktionskostnaderna.<br />
4.5 SAF:s syn på löneökningarna<br />
Den stadigt ökade produktiviteten inom svensk ekonomi efter krigsslutet ökade<br />
löneutrymmet. Löntagarna tog ut effektivitetsvinsterna i form av ökade löner (se<br />
diagram 4.1) och kortare arbetstid. Reallönerna steg med omkring 4,3 procent år-<br />
16 Stycke delvis baserat på Lundh (2010a) s. 213-214.<br />
17 Detta har tidigare påvisats av Nycander (2008) och Lundh (2010a). Ronald Coase framhöll i<br />
en artikel 1937 att det finns transaktionskostnader som är förknippade med försäljning av varor<br />
och tjänster. Utgångspunkten var att företag gynnas av långsiktiga kontrakt med hög säkerhet,<br />
eftersom det minskar transaktionskostnaderna, medan mer tillfälliga affärsuppgörelser ger höga<br />
transaktionskostnader. Coases ansats kan även appliceras på arbetsmarknadsorganisationer, eftersom<br />
ett långsiktigt samarbete mellan SAF och LO som byggde på förtroende minskade kostnaderna<br />
för båda parter. Om förhandlingar hanteras på företags- eller förbundsnivå föregås avtalen av<br />
en omfattande informationsbearbetning, vilket renderar höga transaktionskostnader. Genom<br />
de samordnade centrala förhandlingarna minskade heterogeniteten och informationsmängden<br />
i lönebildningen, eftersom SAF och LO representerade hela rörelsen. Dessutom minskade<br />
kostnaderna för konflikter, eller hot om konflikt, eftersom SAF och LO stod som garanter för<br />
lönebildningen. Följaktligen bidrog lönebildningsmodellen till att transaktionskostnaderna<br />
minskade, vilket låg i båda parters intresse även om man hade olika målsättningar i förhandlingarna.<br />
18 Lundh (2010a) s. 211; Lundh (2008) s. 61.<br />
66
Change language